Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sommardagar i Granada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOMMARDAGAR I GRANADA
415
två syster-marmorhällar i golvet. Varje fält i denna praktsals väggar är
något för sig; det vimlar av helt små linjer, som fläta sig samman till de
mest invecklade nät, till de egendomligaste figurer, till blad och bokstäver,
till astronomiska tecken, till sköldar och avlånga rundlar med sånger och
bibelord. Hörnen och taket äro tusentals små välvda fält, som
kork-skruvlikt vrida sig uppåt och som forma sig till en prakthimmel, mot
vars högsta mittpunkt ett springvatten riktar sin stråle. På ett för ögat
outgrundligt sätt förena sig dessa slösande enskildheter till ett enda helt,
vilket liksom Aladdins slott tyckes byggt av tusen händer, men genom
en vilja och på en enda natl.
Näst intill denna sal ligger »Abencerragernas sal», om vilken blodiga
sägner äro i svang. Mitt emellan dessa båda praktrum ligger
»Lejongården». Aldrig ha några bilder rätt kunnat ge en föreställning om detta
moriska hantverks storhet, därför att de ej förmå återgiva dess späda
linhet, dess dunlätta behag, som hos blommor, vilka skjutit upp en
sommarnatt och slagit ut i det första morgonljuset.
Här, omkring den tredubbla springbrunnen, har Boabdil samlat de få,
som följde honom i landsflykten. Här dog den moriska makten. Den
olycklige, som hade kunnat kalla Granadas Alhambra sin egendom och
som måste lämna det för evigt!
En skog, genomkorsad av hundratals brådskande rännilar, kröner den
kulle, varpå Alhambra ligger, mörkt, med rämnade, kala murar, likt ett
dystert och övergivet kloster, utan att med en enda glimt förråda, vad del
gömmer. Milt emot höjer sig ur skogen, sommarlikt vitt och omramat
av yppiga trädgårdar, Generalife, de moriska konungarnas sommarslott.
Och här, där spridda rester av morisk byggnadskonst ännu prunka,
tinnes samlat allt vad Granadas slätt äger av blomsterprakt.
En dubbel rad av unga cypresser, om vilka murgröna slingrar sig,
leder upp till slottet. Inne bland cypresserna stå stora, blekröda nerier.
En doft av rosor och apelsinblad strömmar ut från slottsträdgårdarna;
den kommer från en värld av blommor, som bilda ett enda tätt snår,
varöver de svarta vattenpelarna stiga och välva sig. Här äro myrten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
