Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ove C. L. Vangensten: Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
418
GEOGRAI-IEN
Redan på Poslåtten äro de vackra Euganeiska kullarna mellan Padova
och Vicenza ett minne av vulkanisk verksamhet. På alla håll i Toskana
ha vi vulkanisk mark; Bolsenasjön och Braccianosjön äro kratersjöar. Den
romerska kampagnan består till större delen av vulkanisk tuff, en mjuk
bergart av varmt brungul färg, som lämnar ett förträffligt
byggnadsmaterial. Albanerbergen voro ännu i historisk tid verksamma vulkaner, som
sände sina lavaströmmar långt utåt den kringliggande kampagnan. Och
de nästan kretsrunda Albano- och Nemisjöarna fylla nu de utbrända
kratrarna: där de nu blänka som två strålande blå ögon, tala de sitt tydliga
språk om vulkaniskt ursprung.
Men först i trakten omkring Neapolitanska bukten komma vi in
på Italiens egentliga vulkanområde. Icke mångenstädes i världen träffa
vi på en sådan rikedom på vulkaniska bildningar som på detla lilla
område. Över det bela höjer sig Vesuvius med sin rökpelare, vilken efter sin
egendomliga form som oftast kallas Vesuvius’ pinje. Före det
fruktansvärda utbrottet år 79 e. Kr. var det ingen, som anade någon fara, enär
vulkanen föreföll alldeles utslocknad, och de gamla lavalagren voro lätt
bebyggda. Utmed sluttningarna lågo folkrika städer, och den fruktbara
jorden var odlad ända upp till toppen eller täckt av lummiga skogar.
En utförlig redogörelse för detta fruktansvärda utbrott ha vi bevarad i
tvenne brev från Plinius den yngre till Tacitus.
Katastrofen började med en förfärlig jordbävning. Från bergets topp
uppsteg ett väldigt moln av vattenånga, som högt uppe i luften bredde ut
sig i form av en pinje. Stora stenar slungades ut, och himlen
förmörkades av askmassorna. Ett tätl regn förvandlade askan till en flytande
välling, som rann nedåt och alldeles begravde staden Herculaniim. Stabili>
och Pompeji begrovos däremot under torr aska. När utbrottet var förbi,
var allting förändrat. Upp från den gamla kraterbottnen höjde sig
en ny topp, den nuvarande askkäglan. Småningom lugnade sig
Vesuvius åter, men med mellanrum av århundraden inträffade då och då nya
utbrott.
Från 1100- till 1600-talet inträdde en längre vilotid. Berget
bekläddes åter av rik växtlighet; i själva kratern reste sig en lummig skog
av ek och ask. Endast några fumaroler (gasutströmningar) och varma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
