Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ove C. L. Vangensten: Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITAI.IEN
461
utom på några enstaka sträckor längs kusten. Inom politiken härskar
ännu alltjämt ett mutsystem, som hejdar varje framsteg. Över
ortsförvaltningen och kommunernas styrelse vilar som en död hand fruktan för
maffian. Till hälften en politisk sammanslutning, till hälften ett
förbund mellan stora och små förbrytare, har den sitt finger med i aili.
Den är som det stora trollet, man har icke lyckats få tag uti den,
men ingen, som genom sin verksamhet är bunden vid Sicilien, förmår
undgå den. Den behärskar valkretsarna och kommunalstyrelserna,
tränger in i skolan och affärslivet och står bakom de flesta förbrytelser. Värst
är la maffia in guanti gialli (»i gula handskar») det vill säga personer i
ansedd och betrodd ställning, ofta både parlamentsmedlemmar och
ministrar, men som i själva verket stå mitt i mutsystemet, hålla trådarna i
sin hand och på alla sätt draga fördel av missbruken.
Maffian förlamar en snabb och sund utveckling, och förrän den
krossats, kommer det aldrig att inträda fullt ordnade förhållanden på Sicilien.
Från Messina resa vi söderut längs ostkusten. Järnvägen går
alldeles invid stranden, där vattnet har den vackraste djupblå färg. Längs
linjen stå röda geranier i täta snår omväxlande med indiska fikonkaktus
med långa taggar och tumstjocka blad. Eller vi färdas långa sträckor
genom apelsinskogar, där luften är mättad med söt apelsindoft. Tj’ detta
är messinaapelsinernas land.
Ganska snart stiga vi av tåget och åka upp till Taormina. Vid
infarten till staden vandra vi upp i ruinerna efter en gammal grekisk
teater, där man ännu tydligt kan se, huru en dylik varit inrättad, ty här
återstå ännu åskådareplatserna och det mesta av scenen. Och de gamla
grekerna ha förstått att välja platsen. Mitt emot åskådarnas bänkar stiger
Etnas mäktiga kägla högt mot himlen, skinande vit med sin hjässa av
evig snö. Runt omkring på fälten stå mandelträden översållade av blom;
djupt nere under oss ha vi havet, och bakom det tecknar sig fastlandets
kustlinje. Vi gå in i staden och genom de roligaste trånga gator, där
allt arbete försiggår ute i det fria, förbi ruiner av gamla slott från
normandernas tid. Och vilja vi bo riktigt bra, taga vi in i ett gammalt
do-minikanerkloster, som nu är inrett till hotell och där man får sig anvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
