Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
478
gå, lyfta och sänka sig, liksom om de med en trollformel väckts till liv
på detta hittills tryckande mörka och dystra ställe.
Med metropoliten och prästerna i spetsen beger sig församlingen ut
genom kyrkan och ställer upp sig framför huvudingången. Åter är
tavlan full av liv och egendomlighet: i natten Hämta och lindra de små
oroliga vaxljusen, flamma till över halvvilda, andäktiga människor i brokiga
dräkter, stinna av vapen, och som medelpunkt i gruppen den ståtliga
gestalten med snövitt hår och skägg, i glänsande dräkt, omgiven av präster,
vilka sjungande knäböja för hans fot.
— Christos voskrese! utropar metropoliten med hög röst och svänger
rökelsekaret.
— Christos voskrese! Voistinno voskrese! (Kristus är uppstånden!
Han är sannerligen uppstånden!) svarar församlingen i jublande kör.
Och nu rör sig det lysande tåget åter in i kyrkan, där alla kronor
och ljus ha blivit tända. Män och kvinnor omfamna varandra. Glada
röster sorla, och oroligare än någonsin ila de små ljusen omkring bland
varandra som i en oredig, munter fackeldans.
Så börjar påskmässan. Men den kommer att draga mycket långt ut
på tiden. Jag tränger mig fram genom mängden för att åter komma ut.
Genom de öde mörka gatorna går vägen tillbaka till härbärget. Då
och då stannar lyktbäraren och lyser varnande på liket av en hund eller
en avskrädeshög på vår väg.
Från grändernas hus komma pälshöljda gestalter och fräcka
zigenarflickor fram i lyktskenet för att titta på oss.
Och vi vandra ånyo förbi de vapenblänkande turkiska vaktposterna,
som blicka efter oss med tyst, men uppenbart förakt.
Järnvägslinjen Yskyb—Saloniki går genom Vardardalen. Sommaren
har hållit sitt intåg i dessa nejder. Bergstopparnas smältande snö har fyllt
Vardar med brusande, klara vattenmassor, som hasta mot havet. Ängarna
äro klädda i ljus sidenskrud, vari gula och ljust violetta blommor väva
sitt inslag. Akacia-träden stå fulla av hängande klasar, som blanda sin
vällukt med bergssluttningarnas en, gran och buxbom. Råg- och vete-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
