Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
482
GEOGRAI-IEN
mun stannar han för att betrakta den ryske generalkonsulns eleganta höga
och lätta vagn, som rullar förbi med bela sin utstyrsel av metallbeslagna
seldon, kosack med pälsmössa, kavasser *) i yviga kjolar och med
turkos-besatta revolvrar och kroksablar.
Så ha vi där en skara fotgängare i långa kaftaner, mörkröda,
vatten-blå, kanariegula, smaragdgröna, olivfärgade och violetta; det är israeliter,
män med vackra, regelbundna drag, krusigt skägg, livliga, listiga ögon
och slappa, tröga rörelser. Vilket väsen de föra på sin
spansk-hebreisk-turkiska rotvälska! Om man blundade, skulle man tro, att man sutte en
sommarafton vid en groddamm. Och på samma sätt väsnas också den stora
gruppen israelitiska kvinnor, soin har slagit sig ihop för att taga en
kvällspromenad på kajen. Men vilka skönheter ser man ej bland dem! Där
finnas profiler liknande dem, som Gustave Doré gav Abrahams bihustru,
en Rachel och en Judith, då han i sin ateljé målade bibelns gestalter efter
sin tids smak. Och vilken djärvhet i sättet att kläda sig! På det
korpsvarta håret en låg, pärlstickad huvudbonad av ljusgrönt siden, stora
guldringar i öronen, halsen fri, den svällande barmen fritt blottad och
inramad av smala knypplade spetsar i fina mönster, veck vid veck.
Säkerligen förargas den turkiske domaren, som går förbi i brun kaftan och vit
turban, när han ser dessa Palestinas sköna döttrar, som blomstra och
kläda sig som liljorna på marken ...
Allah il Allah! Huru vis var du ej, då du befallde de rättrogna
kvinnorna att dölja sitt anlete! Se, huru obemärkta, hur stilla och lugnt
den mohammedanska modern och hennes döttrar vandra genom gatorna
med täta, svarta slöjor för ansiktena och höljda i ett klädesplagg, vilket
faller ned från hjässan som en säck över gestalten. I sanning, så höves
det ärbara kvinnor att gå klädda!
Men vilka är det måntro i den brokiga mängden, som dessa små
slavinnor själva helst titta på genom slöjorna? Skulle det vara denne
jätte-albanes i trånga, handbroderade benkläder, med dolk och pistoler i
gördeln, rakat huvud, en mycket liten fez och en väldig, blå tofs ned över
axeln? — Jag fruktar, att de föredraga de små levantinska sprättarna i
*) =hos turkiska ämbetsmän anställda, beväpnade tjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
