Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
490
GEOGRAI-IEN
lint siden med i silver utsydda träd och blommor. Ovanpå denna prakt
bredes åter ett florstunt sidenlakan med breda, kornblå ränder. Täcket
är vadderat och sidenfodrat med en yttersida av skarlakansröd sammet
och tjocka guldbroderier. Jag kan ej annat än beundra dessa rikedomar.
Men husets herre svarar blott med att bedja om ursäkt för, att han icke
äger en »frankisk» säng, och därpå säger han och hans hushåll mig med
djupa bugningar god natt. —
Då jag tidigt nästa morgon säger farväl till Davt bin Abdulla, har
han svept in åt mig ett stycke gammal turkisk konstsömnad, vars skönhet
jag den föregående dagen hade berömt, och han ber mig mottaga det som
tecken på, att jag har befunnit mig väl i hans hus. Medan jag letar efter
ord till tack för hans gästfrihet, finner han på ett belt naturligt sätt sin
avskedshälsning.
— Effendi, säger han, i det han med sin hand berör fötter, läppar
och panna, ni har visat mitt hus och mig ära. Jag vill bedja till Allah
för era kära, som nu måste sakna er.
Så håller han stigbygeln åt mig och blir med sitt hushåll stående i
den körsbärsinramade dörren för att hälsa sin gäst en sista gång, innan
hästarna vid kröken av vägen överskrida hans områdes gräns.
I tre dygn har jag ostörd kunnat genomströva de vilda nejderna kring
Ochrida-sjön. Jag har bott, som det har fallit sig. En natt har jag varit
gäst i det rika, ensamma San Naum-klostret vid sjöns strand, en annan
har jag sovit på golvet i en bulgarisk bondes stuga med min resfilt som
madrass och min kappa som kudde, en tredje slutligen har jag legat över
i en usel han (borg), där höskullen var den lugnaste och snyggaste
platsen.
Ett storslaget berglandskap omger Ochrida-sjön liär i det djupaste,
otillgängliga Macedonien.
Fjällryggar tyckas tornade över fjällryggar, tills de vid synranden resa
sig så högt, att deras snötoppar nå sommarhimlens lätta, vita skyar och
hejda dem på deras flykt. Sjön själv är blå som Medelhavet och dess
vatten klart som kristall. Likväl förmår intet mänskligt öga tränga ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
