Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
GEOGRAI-IEN
djupare glöd, tyckas sjöns vågor resa sig som elaka, härjande
eldtungor.
När därefter under den korta skymningens dis alla färger släckas,
stillnar även Ochridas vågsvall. Månen går upp, och stjärnorna tändas
över den sakta gungande sjön, vars svaga bränning dör hän i en suck.
I den ljumma natten komina berglandets vilda djur ned till dess stränder
för att dricka. Det är björnen, som lunkar fram längs de stigar,
herdarna och deras hjordar ha trampat. Det är vargen, som smyger genom
underskog av ek och buxbomssnår. Det är stengeten, som stannar och
lyssnar efter varje språng, den tagit. Det är vildsvinet och dess fnysande
barnflock, som stapplar i väg över rullande stenar och vida sumpmarker.
Och det är kronhjorten, som skrider framåt med lyftat huvud, vädrande
natten och dess faror, redo till kamp.
Mörkret är fyllt av sällsamma, klagande ljud. En fågel piper nere
vid stranden, ett överlistat djur jämrar sig under rövarens klo, en uggla
skriker, vargarna tjuta som hunden mot lik. Och sjöns böljeslag mot
klippkusten är ett oavlåtligt, stilla snyftande.
I dagens slösaktiga solljus ligger den spegelblanka, blåa vattenytan
tom, och de upptornade bergmassorna vid dess stränder äro en bergöken,
varifrån livet har flytt. Aftonen är storm och eld. Natten är vemod,
lidande, ångest. Hör, hör, hur sjön snyftar! Det är, som om de floder
och bäckar, vilka strömma ned till den från fjällen i Macedoniens hjärta,
bildas av tårar.
På en plats mellan bergen vid Ochridas norra strand ligger en
eländig by om 25—30 stugor. Här slår jag mig ned en aftonstund. En del
bönder äro samlade, och jag förmår dem att, långsamt och dröjande,
berätta en smula om de förhållanden, vari de leva:
»Vår by tillhör en rik turkisk bej, som ingen av oss någonsin har sett.
Hans förvaltare kommer ofta hit, och han är vår herre. Han är ingen
elak man, men han fordrar flera dagsverken av oss, än han har rätt till.
Det är sant, alt han ej tager flera arbetsdagar, än som tillkommer honom,
men enär vi äro pliktiga att avlämna åt honom den del av skörden, som
är hans, varhelst han så önskar, så låter han oss stundom köra långa
vägar, och därigenom gå många dagar till spillo, liksom våra oxar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
