Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
498
GEOGRAI-IEN
En del av inhägnaden är ett litet havrefält. De vitklädda, trasiga
bönderna stanna än här, än där och stå under tystnad lutade mot sina
långa käppar. Överallt ha stråna tvungits ned mol jorden genom en
människas fall. Överallt surra flugsvärmar över levrat blod.
Ett patronbälle, överdraget med en röd, klibbig massa, en öppen
tobaksdosa, vars innehåll klibbats fast vid metallen av blod, en söndrig,
blodig strumpa, avrivna linnelappar och tomma patronhylsor fläcka den
gröna, tilltrampade marken.
Då bönderna föra mig in bland uthusens spillror, hoppar en hund
fram från tomten och skäller ursinnigt. En flock höns pickar i askan.
På gårdsplatsen ligger ett svin med benen i vädret, uppsvälld buk och en
blodstrimma nedåt ryggen.
Vägen går vidare genom byn till de nedbrända husen. Här stå
snyftande kvinnor, omgivna av barn med rådvilla, skrämda ögon. En
gammal gumma vänder sig jämrande till mig, men bönderna mota bort
henne. Med sina tunga ekkäppar peka de framåt: det finns liera brända
gårdar än denna, och det är liera än hon, som nu klagar så liögt, vilka
lia lidit under det förflutna dygnet.
Jag önskar få tala med byprästen. Men bönderna ruska på huvudet:
det går inte för sig, han har mistat målet i natt. De föra mig i alla fall
till hans hus, och här, i fårstallet, på en knippa hö, ligger en gammal
bondeklädd man, skakande av ångest och feber, med vilt stirrande ögon
och munnen förvriden och stelnad i en vederstygglig grimas.
Vägen tillbaka går förbi kyrkan, på vars vita mur akaciornas lövverk
och blomklasar teckna lätta, dansande skuggor. Del ljuder en
regelbundet stigande och fallande klagosång: en taktmässig, jämrande gråt från
en kör av kvinnor. Två kärror hålla framför kyrkan. Bönderna stanna
vid den första, som är omringad av en snyftande skara. På brädbottnen
ligger liket av en ung kvinna. Det obetäckta ansiktet är vaxblekt; mellan
läpparna har samlat sig en klump mörkrött blod.
Hon sköts ned i sin stuga, därför att bon inte ville öppna dörren
för polissoldaterna, när de letade efter vapen. På så sätt dog hon. Vi
veta inlet annat, herre!
Medan klagosången ånyo stämmes upp med gälla toner, vända bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
