Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. Wille: Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
svavelkälla med alldeles grönt vatten, nästan som i en norrländsk
jökelälv. Det finnes här en hel del svavel- och järnkällor med en värmegrad
av 12,5—46° C. Utanpå kalkklipporna kan det svavel- och kalkhaltiga
vattnet rinna som bäckar, vilka avsätta stora lager av kalksten, travertin,
som innehåller en mängd växtlämningar, enär allt, som växer vid
brädden eller av vinden föres bort till det framströmmande vattnet, snart nog
betäckes av en kalkskorpa, som kan återge de allra minsta
egendomligheter i växtens byggnad. I det av svavelväte stinkande vattnet växa
egendomligt nog åtskilliga alger, som ha anpassat sig efter dessa ovanliga
livsvillkor.
Källorna i Essentouki innehålla huvudsakligen soda och koksalt,
vadan vattnet ej torde vara lika nyttigt för hälsan som den utmärkta
skogsluften, den stilfulla badparken och de vackra omgivningarna.
Kislovodsk ligger längst inne bland bergen, som här stiga i avsatser
uppåt, tills Elbrus där bakom höjer sina väldiga snötäckta bergmassor
upp mot himlen. Från de söder om staden liggande bergshöjderna har
man en praktfull utsikt över badorten med omgivningar. Landskapet
företer egendomliga avsatser, och dels i, dels emellan dessa skära sig
trånga dalar in med branta sidor, påminnande om de amerikanska
»ca-nons», såsom dessa i allmänhet avbildas från Colorado. Men i Kaukasus
äro de dock mycket jämnare och av långt mindre mått.
När man vandrar i dessa små dalar och så svänger om ett hörn,
kan man ofta stanna helt överraskad, ty plötsligt ser man framför sig en
jättestor, högst sällsam gestalt, som höjer sig mot himlen. Det är
egendomliga förvittringsföreteelser, nämligen hårdare delar av juralagren, som
ha stannat kvar, medan de övriga mer eller mindre ha måst ge vika för
tidens tand.
Där det finns tvärbranta fjällväggar, ser man en mängd utvittrade
hålor, men där bergens sidor äro mindre branta, så att jorden kan hålla
sig kvar, finns en mycket tät snårskog av ek, lind, lönn och björk, som
är genomvävd av taggiga nyponbuskar och björnbär, så att det är mycket
svårt att bana sig fram. På sina ställen äro de trädlösa sträckorna täckta
med knähöga snår av gula alprosen (Rliododendron flavum), som tar sig
praktfull ut under blomningstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
