Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. Wille: Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
546
GEOGRAI-IEN
för att uppnå passets högsta punkt. Landskapet är här förfärligt ödsligt.
På alla håll resa sig mörka, sönderrivna fjäll-toppar, och nedåt mot
dalen ligga antingen fjällsidor, täckta med rasblock, eller grusvallar med
mycket branta sidor. Vägarbetet har här varit oerhört svårt, och vägen
är ännu svårare att underhålla, eftersom ett störtregn i de höga bergen
framkallar brusande forsar, som skära sig in i grusvallarnas sidor och
åstadkomma jordskred, som på ett ögonblick kunna förstöra vägen på
länga sträckor. Där den är särskilt utsatt härför, har man uppfört
överbyggnader av starka timmerstockar, så att man färdas liksom genom en
tunnel. Taket på överbyggnaden sluttar då någorlunda i samma vinkel
som grusbacken ovanför, så att jordmassorna kunna glida över utan att
anställa alltför stor skada.
Där en bergbäck rinner fram över vägen, har man ofta ej byggt bro
över den, utan lagt ett platt dämme i själva bäcken, som vattnet med
ringa djup flyter över. Hästar och vagn måste då färdas genom lågt
vatten, och det vållar ingen olägenhet, men detta byggnadssätt har den
fördelen, att bäcken vid högvatten ej så lätt kan skära sig in i marken
under bron och göra denna osäker. Likaså visar det sig, att rullstenar,
som bäcken ryckt med sig uppifrån, rulla belt fint över fördämningen
utan att skada den, medan de skulle ha krossat en vanlig träbro.
Uppe på passets högsta punkt (2,430 in. ö. h.), soin ligger i en
tämligen bred inskärning i fjällmassan, står en liten pelare med inskrift.
Något högre upp på fjällsidan står vid den gamla vägen ett väldigt stenkors,
som har givit passet namnet Kreslovaja Gora (Korsberget). Detta kors
skall enligt sägnen ha rests av drottning Tamara, som regerade över större
delen av Kaukasiens södra del under åren 1184 —1212 och under vilken
Grusien lär ha haft sin lyckligaste tid.
Här uppe befinner man sig högt över trädgränsen, men växtligheten,
som på Elbrus går till en liöjd av inemot 4,000 meter, gör här icke
något särskilt alpint intryck. Omkring stenkorset växer frodigt grönt gräs.
Ännu högre, vid den eviga snön, lever på de ödsliga vidderna stengeten
tillsamman med en alphöna, som genom sina skrik varnar henne mot fara.
Bägge äta med förkärlek blomknopparna av de på fjällen förekommande
Po ten t illa- arterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
