Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz von Jessen: Stads- och bondeliv i Mandschuriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
35
sträckan mellan Tatchitchao i söder och Mukden i norr, allt eftersom
krigets nycker drevo mig åstad med den ostsibiriska skyttedivision, som jag
följde. Efterhand lärde jag mig så många kinesiska ord, att jag nätt och
jämnt kunde föra ett slags samtal med mina kinesiska värdar, och för
övrigt hade jag en ovärderlig hjälp i min trofaste tjänare Von g, som
stannade hos mig under alla ödets växlingar från den första till den sista
dag, jag tillbragte i norra Kina.
Både under sommaren och då kylan kom kunde del vara besvärligt
nog alt leva veckor i sträck i dessa fattiga, snuskiga kojor. Och ändå
längtade Vong och jag ofta efter dem. När, fram emot kvällen, efter en lång
dags ritt i glödande sol och tjockt damm eller i ösande, allting
genomträngande regn eller slutligen i 15 graders kyla och med susande, piskande
sandstorm över de snölösa slätterna, när fram emot kvällen byns
trädgrupper visade sig långt framme, då gladde man sig, trots alla
erfarenheter, åt den stund, då man skulle äta sina konserver på kanten av den
smutsiga kang’en, omgiven av hela kinesfamiljen, som med glupsk
nyfikenhet betraktade varje sked mat, som man stoppade i munnen, och
varje föremål i packningen. Tills äntligen det ögonblick kom, då man
kunde sträcka ut sig på tältsängen och somna bort från dagens trötthet
och från kinesernas harklande, spottande och snarkande.
Ett underligt folk, dessa kineser.
Allt är annorlunda hos dem än i den europeiska och amerikanska
västern. Det tycks vimla i Kina av lätta och tacksamma ämnen för
skildring. Där är det löjliga: allt detta snirklade, vridna, bakvända, sneda
och trekantiga, som ögonblickligen fängslar uppmärksamheten. Och där
är det främmande och egendomliga: kinesen på tepåsen och kinesen på
soppskålen, vilka man ganska riktigt möter som levande människor.
Vidare drakar och andra vanvettigt fantastiska djur, som grina en till
mötes från svängda takåsar, från klockbehängda torn, förgyllda
byggnaders sniderier och blått porslins ornamentik. Här äro skyltarna, som
växa upp ur jorden likt väldiga, brokigt blommande träd i någon
sagoskog. Och här äro de djupa, i hemlighetsfullt halvmörker vilande
bodarna, där österlandets rikedomar förvaras: det doftande teet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
