Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Redaktionen: Samfärdsel i Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samfàkdskl I kina 91
få de i regeln sköta sig själva, och vad detta vill säga, förstår man, när
man betänker, att de äro hundra- och tusentals år gamla. Dessutom
anlades de ej alltid för att tjäna samfärdseln; som oftast drogos de fram i
riktningar, där kejsaren skulle företaga sina mönstringsresor. Likadant är
det i våra dagar; det är endast, när kejsaren skall färdas genom en trakt,
som landsvägarna förbättras.
1 Norra Kina finns det många fler landsvägar än söder om
Jangtsekiang, ty norrut äro floderna och kanalerna mycket färre. Själva
storstäderna äro förenade medels halvt obrukbara landsvägar av nyss berörda
slag; en europeisk vagn skulle ingenstädes kunna
tillryggalägga 10 kilometer, utan att axlarna ginge sönder. Bäst äro
de jämna vägarna i det uppsköljda flodlandet i västra
Schantung och Petschili. Där finnas inga stenar. Förr i
världen ha nog vägarna varit stenlagda även där, i
närheten av de stora städerna, men stenläggningen har för
länge sedan blivit sönderbruten, och stenarna ha tagits
bort. Stenarna äro ju ett ypperligt byggnadsmaterial, och
kineserna funno, att de gjorde mera nytta i deras hus,
vilket de ju hade rätt uti. Den resande sätter stort värde
på de stenlösa vägarna, tv de kinesiska kärrorna äro utan
fjädrar. Vagnskorgen liknar en stor reskoffert, som är
öppen framtill; den vilar omedelbart på den tunga träaxel,
som förenar de båda hjulen, och man kan livligt föreställa
sig, vilka reseintryck som bli de bestående på de ojämna
stenvågarna; de göra sig gällande nedifrån och det så mycket starkare,
som inga säten finnas. Den resande kryper på alla lyra upp i vagnen
från skaklarna och tar plats på den obetäckta träbottnen.
Där stenläggning saknas, äro de krumbuktande vägarna, som slingra
sig fram mellan fälten, fyllda med damm, som går en till knäet under
den torra årstiden, och under regntiden med lika djup gyttja. Det är
alltså mjukt nog, men efter en timmes åkning äro ens kläder och
ansikte antingen betäckta med ett fingertjock! lager av damm eller ock
översprutade med lerfläckar. Det värsta är nästan, när det dammar, ty
det ryker i ögonen och näsan och lägger sig på lungorna. På de stora
Fig. 61.
Kinesiskt visitkort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
