Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Konow: Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
geografien’
att upptaga lån. Det gick ju för sig att få billiga lån av allmänna medel.
Men de måste avbetalas noggrant och i reda penningar. Därför går
odlaren hellre till den hinduske köpmannen. Det är nog hårt att få betala
20 till 25 i ränta, men i stället får man ofta betala i spannmål, som då
värdesättes av långivaren. De äro nog skuldsatta, alla de bönder vi se
liär på stationen, och dessa indiska penningutlånare äro icke så trevliga
att råka ut för. Det har nog också mången europé fått erfara.
Låt oss se litet närmare på dessa människor omkring oss. Där
kommer en koppärrig karl emot oss, — ja, kopporna ha en stamort här, det
veta vi ju. Och det hjälper så litet att bedja och offra till koppgudinnan
Sitala. Denna vaccination, som sahibs (de vite) hålla på med är ju också
farlig; prästerna säga, att den gör en oren. Den gamle mannen
därborta är far till den koppärrige, andra söner mistade han i fjor i pest,
denna förfärliga farsot, som kan ödelägga hela byar. Här komma
återigen sahibs och hitta på galenskaper. De säga, att det är lopporna, som
föra pesten med sig, och de försöka förmå människor alt förelaga
allahanda rengöring med omöjliga saker, som komma från Vilajet (Europa)
och som ha tillverkats av orena händer. Och dock har det alltid funnits
loppor, men pesten kommer bara någon enstaka gång.
Längre bort sitter en vördig åldring med korslagda ben, som
skräddarna bruka sitta i Europa. Lugnt röker han den grova tobaken ur en
lång hukah, vattenpipa. Tobaken har han odlat själv, den skördades i
slutet av juni. Och den är mycket bättre än dessa cigarretter, som de
unga röka så mycket utav. Dräkten är densamma, som vi se på de flesta
omkring oss: en hög turban, en underklädnad och en lös överklädnad,
som han sveper om sig som en pläd. Kläderna äro vila: de där borta i
färgade dräkter äro i festskrud. Han med den röda rocken kan icke
vara en mohammedan, men den grönklädde mannen längre bort är nog
en, och han är säkert en saijid, en avkomling av profeten. Han däremot,
som kommer i en blå dräkt, är nog en sikh, och del är en särskilt helig
man. Mohammedaner och hinduer tyckes vara ungefär lika tajrika här
i Pandschab, och de se ut alt komma väl överens med varandra.
De mohammedanska ivrarna bortom gränsen voro av en belt annan
sort. De sågo ju också helt annorlunda ut. Dessa Pandschab-män äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
