Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Konow: Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
geografien’
En annan har bundit upp ett ben och står på det andra. Så se vi en
sitta på en säng beslagen med spikar, så att spetsarna äro riktade uppåt.
Det ser ej ut, som om han längre känner hur de sticka. Och därborta,
under solens gassande strålar, sitter en som har gjort upp fyra bål
omkring sig. Han måtte ha härdat sig mot värmen.
Vad är det de vilja, alla dessa självplågare, fråga vi? Och vi få det
svaret, att de vilja göra sin ande oberoende av hela den yttre världen, så
att den ostörd må kunna hänsjunka i Gud. När de sitta på detta sätt
dag efter dag och oavvänt tänka blott på honom, så kanske han
slutligen tager dem upp till sitt samfund. Huru som helst, folket tror på
denna väg till Gud; man hedrar dem, som följa den, och sörjer för, alt
deras anspråkslösa behov alllid kunna tillfredsställas.
Vi vandra vidare ut i staden. Vid vägkanten ha \i kanske en
kruk-rnakare med sill hjul, och vi beundra den färdighet, varmed ban kan
framställa krukor och kärl med vackra former. Vi komma in i stora
handelsbodar, fulla med europeiska varor, som bytas bort till de stora
handelskaravanerna mol alster från det inre av Asien, från Afganistan
och från Indien självt. Och vi tilia in i sidenväverierna, där det flitiga
pandschabslolket frambringar de vackraste saker. Slutligen besöka vi ett av
de stora matlväverier, en av stadens viktigaste industrigrenar. Vi få höra,
hurusom schalvävare från Kaschmir kommo ned Lill Amrilsar år 1833, då
det vär hungersnöd hemma i dalen. Och snart tävlade Amrilsar med
själva Kaschmir i schaltillverkning. Men den gick tillbaka. Enligt vad vi
hörde av vår gamle vän i Kaschmir, finns det ej mera någon marknad
loi-indiska schalar i Europa.
I forna tider skulle bruden bära en schal, men nu, sade åldringen,
nu blolta de europeiska kvinnorna sina axlar och sitt bröst, i stället för
att ärbart läcka dem med en indisk schal. Och så slogo schaltillverkarna
sig på mattvävning. Mönstren avlurade de köpmännen från Bokhara,
Afganistan och Persien, och nu ha Amrilsarmattorna tillvunnit sig en
ansedd plats i Europa och Amerika.
Från Amrilsar för oss vår väg österut genom Pandschab, ända tills vi
komma fram till Dscliamnafloden, som vi följa söderut. Vi ha nu kommit
öster om de trakter, där valtnet flyter västerut mot Indus. Nu äro vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
