Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. E. Östrup: Där forntid och framtid mötas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
230
geografien’
Häst bevarade äro grundvalarna till konung Nebukadnezar båda
konungaborgar samt till Babels torn. Denna byggnad revs av Alexander
den store, som hade för avsikt att uppföra den på nytt på annat ställe
en plan, som bans plötsliga död hindrade honom från att utföra. Det
tyckes ha varit en av de vanliga babylonska trappyramiderna,
antagligen med sju avsatser och med ett tempel överst på toppen. Längden
av den kvadratiska grundytans sidor utgör omkring 33 meter.
Ännu värre har tiden farit fram med Babylons första arvtagare,
Se-leukia och Ktesifon. Av del förstnämnda finns alls ingenting kvar, och
av det andra, som var de sassanidiska konungarnas säle, vittnar blott en
enda väldig, fristående portal till ett av de gamla konungapalatsen om
svunna tiders storhet.
Då araberna underkuvat landet mellan Eufrat och Tigris och då vid
mitten av 700-talet de omajjadiska kalifernas härskarätt i Damaskus
förjagades av abbasiderna, flyttade dessa härskarsätet från den gamla
syriska staden till det nyanlagda Bagdad. Stadens gamla persiska namn
betyder »Guds gåva», men nu kom den att lysa med den officiella
beteckningen Dar-es-Selåm, »fredens hus». Den var förut ett eländigt
fiskläge vid Tigris, men blev nu i en handvändning genom kalifens
maktspråk en världsstad. Längs flodens palmprydda stränder reste sig en
rad palats, vilkas inre blev hemvist för det bästa av den arabiska
odlingens konst och förfining.
I sin egenskap av huvudstad kom Bagdad naturligtvis att dela öde
med abbasidernas härskarehus. Under denna ätts första århundrade hade
staden sin glanstid som handelsstad; som medelpunkten för härväsen och
förvaltning var den skådeplatsen för ett rikt och brokigt liv, varav sagorna
i »Tusen och en natt» ännu ha bevarat en färgmättad avglans. I den
berömda arabiska sagosamlingen är rikets och huvudstadens härlighet
särskilt knuten till den femte kalifen av abbassidernas släkt,
Harun-ar-Ba-schid. Hans personlighet var ej vidare framstående, men under honom
nådde de sista femtio årens starka ekonomiska utveckling sin höjdpunkt,
innan det politiska och därmed också det ekonomiska förfallet ännu
började kunna märkas. Hans namn blev det sista minnet från den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
