Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. E. Östrup: Där forntid och framtid mötas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’248
geografien
frågor. Frågar inan en ökenarab om vilken religion han omfattar, svarar
han alltid, att han är mohammedan. Men då han som oftast varken
beder, fastar, företager pilgrimsfärder eller på det hela taget fyller någon
av de religiösa plikter, som åligga den rätte bekännaren av koranens lära,
har detta hans svar i regeln icke mycket alt betyda. Beduinen är i
själva verket till sin livsåskådning en krass materialist. Livets ändamål
är att vara mätt, och när man dör, så stoppas man i jorden, så är
allting slut. Det är en folkpsykologisk märkvärdighet, att ett helt folk på
beduinens ståndpunkt kan vara till den grad religionslöst som det är.
Beduinen ställer sig av instinkt lientlig gent emot den europeiska
kulturen. Denna fientlighet yttrar sig icke i direkt våld, utan däri att
han envist drar sig undan för den; där järnvägar och telegraflinjer börja
sträcka ut sina griparmar, där drager beduinen bort.
Medan den arabiska öknens stäppland nog alltjämt får lov att drömma
sin enformiga, tusenåriga dröm, börjar i landet mellan floderna framtiden
redan att otåligt knacka på. Man har i minne, vad detta land en gång
varit, och man frågar ovillkorligen, varför denna forntid ej åter skulle
kunna kallas till liv.
Det var under 1800-talets förra hälft, som denna fråga först började
dryftas. Engelska resande, däribland särskilt Chesney, undersökte
landet, och över den persiska havsviken sträckte indiska regeringen sina
armar mot Mesopotamien. Landet rycktes omärkligt, småningom, men
säkert fram till att betraktas, inte som en ingående del av det osmanska
riket, utan som en brittisk intressesvär. Detta förhållande fick också sitt
diplomatiska uttryck däruti, att den engelske generalkonsuln i Bagdad
erhöll titeln resident och förseddes med en livvakt och en kanonbåt, på
samma sätt som den diplomatiska representationen ordnats i Maskat och
sådana orter.
Den vidsynte lörd Curzon, en tid vicekonung i Indien, föreslog också
en järnväg, som skulle gå från Suez genom öknen mot öster till Bagdad
och därifrån genom Sydpersien och Belutschistan och sålunda förena
Egypten med Englands besittningar i Indien. Denna plan omöjliggjordes
genom anläggandet av den turkiska banan från Damaskus till Mecka och
Medina, vilken lade ett söndrande svärd mellan Egypten och den syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
