Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. E. Östrup: Där forntid och framtid mötas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’256
geografien
banans framdragande under det första årtiondet av 1900-talet gått mycket
långsammare än man ursprungligen beräknat, bar man hittills ännu ej
behövt komma in på denna grannlaga sak, och på ömse håll har man
visligen underlåtit att beröra den. Men en gång måste ögonblicket komma,
då tyskarna få hänvända sig till England med förfrågan om priset på
tillåtelsen att draga banan fram till Ku veit.
Den turkiska regeringen, vars intressen på denna punkt sammanfalla
med tyskarnas, sökte komma åt scheiken av Kuveit från landssidan genom
att lämna ökat stöd åt hans länsherres fiender, emirerna i Hail. Men
efter Mohammed ibn Reschids död har furstefamiljen i Hail ej ägt någon
dugande förmåga, och turkarnas möjliga delaktighet i hans mord kommer
nu på detta sätt att hämna sig på dem själva.
Vidare ha turkarna försökt besätta den norr om Kuveit liggande ön
Bubjan för att därifrån när som helst kunna hota den omstridda
punkten. Men både den besvärliga förbindelsen med Basra och det på
platsen rådande träskklimatet ha gjort besittningstagandet av denna ö till en
mycket vansklig sak. Turkarnas hopp står mest till att det bland
schem-mar-stammarna skall uppstå en hövding, som kan sopa undan både Ibn
Suüd och hans länsherre, scheiken i Kuveit. Frånsett det alldeles
oberäkneliga i en sådan förhoppning kan man anmärka, att varje arabisk
stamscheik, som uppnår särskild maktfullkomlighet, kommer att äga
politiska intressen, helt och hållet motsatta den turkiska regeringens, och
även för honom skall det falla sig naturligt att söka ett förbund med
engelsmännen, vilket dessa, då tillfälle yppar sig, ej heller skola vara
sena att erbjuda.
På detta sätt inflätas de obetydliga striderna mellan arabiska scheiker
som brokigt inslag i den europeiska statskonstens vittomfattande väv. I
alltjämt stegrad grad flyttas de ekonomiska och därmed också de
politiska intressena till dessa, ännu för ej länge sedan så fjärran liggande
trakter. Namn sådana som Kuveit, Bagdad och Babylon, kring vilka
hittills endast stått sagans och de avlägsna forntidsminnenas glans, skola
stråla av ett nyväckt intresse. Ty just de här skildrade nejderna äro —
måhända i högre grad än på något annat ställe på jordklotet — den
punkt, där forntid och framtid mötas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
