Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’274
GEOGRAFIEN
ekvatorn ligger Kap Lopez, Sydafrikas västligaste punkt, vilken avslutar
den vattenrika Ogoweflodens stora, av den från söder kommande
kustströmmen norrut vridna delta. Snart därefter träffa vi den 70 kilometer
djupt i landet inträngande, triangulära Gabunbukten, vilken man länge
ansåg vara en av Västafrikas bästa hamnar, och som fordom utgjorde ett
vanligt tillhåll för slavhandlareskeppen.
Annars äro de härvarande mindre kustlloderna myckel
svårtillgängliga från sjösidan, till följd av den täta mangrovevegetation, som döljer
deras sumpiga och intrasslade mynningsområden. De svarta, stinkande
slambankarna, över vilka mangrovernas utspärrade rötter höja sig, utgöra
tillhåll för miljarder mygg, som genom sina styng bibringa människorna
den fruktansvärda malariasjukdomen.
Från Kongos mynning räknat antager havet ofta en kaffebrun
färgskiftning, som förorsakas av den stora flodens vattenmassa, som
av Benguela-strömmen föres i nordlig riktning. Likaledes händer det
ej sällan, att gräsöar, som blivit slitna från flodens stränder, föras
bort ända till Kap Lopez eller den portugisiska kaffeön Sào Thomé i
Biafrabukten.
Nästan överallt på denna kust försvåras landning i hög grad av den
kraftiga bränningen, eller kaleman, som även vid fullkomlig vindstilla
dånande slår mot den långgrunda stranden. Denna storartade
naturföreteelse åstadkommes av de från sydväst kommande, majestätiskt
framrullande dyningarna, av engelsmännen kallade »rollers», vilka särskilt
under det södra halvklotets vintermånader juni—september äro
synnerligen höga, emedan de bildas av de stormar, som då råda i Atlantens
sydligare delar.
En oförlikneligt skön anblick erbjuder kaleman vid månsken eller
nattetid, då havet »fosforescerar», ett fenomen, som åter föranledes därav,
att havsvattnet är uppfyllt av oräkneliga massor smådjur, vilka giva ifrån
sig ett svagt ljusskimmer, vars styrka ökas, när vattnet sättes i rörelse.
Vid ebbtid om natten lyser den av havet nyss blottade sandiga
strandremsan med ett klart fosforescerande sken, och fotgängaren kan vid varje
steg med foten frambringa gnistrande eldkaskader.
Genom det långt framskjutande Nigerdeltat bildas strax norr om ekva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
