Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’280
GEOGRAFIEN
strömmens oerhörda rikedom på fisk. Strandborna nöja sig med att från
land bedriva fiske med metrev. Eller också vadar fiskaren milsvitt ut i
det grunda havet för att där uppsamla delar av förlista fartyg, som här
och var höja sig över sandbankarna. Kanarieöarnas nuvarande inbyggare
däremot utrusta årligen hela fiskeflottor, vilka i detta »Guds akvarium»
bedriva en mycket lönande fångst av de förträffligaste näringsfiskar, som
komma synnerligen väl till pass under den katolska kyrkans många
fastedagar.
Till följd av den här rådande förändringen och strandvallens ständigt
pågående långsamma höjning har kustlandet under historisk tid varit
underkastat stora förändringar; sålunda har man icke alltid lyckats
återfinna de av spanjorer och portugiser på de stora upptäckternas tid här
anlagda fästningsverken och handelsplatserna.
Huvudsakligen för att betrygga sina undersåtars, kanarensernas, fiske
utmed land har här Spanien ansett sig böra proklamera sin överhöghet
över en stor del av Saharakusten mellan uddarna Blanco och Bojador.
Området bildar territorierna Rio cle Oro och Ådrar samt står under
kontroll av guvernören på Kanarieöarna.
Vid Kap Juby, på samma bredd som Kanarieögruppen, träda
Allas-systemets utlöpare ända fram till havet, och från denna punkt fortlöper
den marockanska kusten i huvudsakligen nordostlig riktning till Kap
Spar-tel vid inloppet till Gibraltar sund. Kusten består av omväxlande högre
och lägre partier, men i allmänhet saknas dock alla goda och naturliga
hamnar. De under de sista årens strider så ofta omtalade
västmaroc-kanska hamnarna äro egentligen ej annat än osäkra ankarplatser belägna
invid flodmynningarna, vilka emellertid äro spärrade av grunda
sandtrösklar, som vid lågvatten ej kunna passeras av fartygen. En stark
dyning från väster råder beständigt liär, vilken övergår till ett bälte av
bränningar, så snart djupet ej uppgår till mer än 5—6 meter. Ofta
dröjer det hela veckor, innan förbindelse mellan landet och havet kan
åstadkommas.
Bland härvarande kustplatser kunna vi dock nämna den ansenligaste,
dubbelstaden Sia eller Rabat Sela, med frihetsälskande krigisk befolkning,
som endast till formen lyder under Marockos sultan. Under 16:de och 17:de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
