Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’294
geografien
till det önskade resultatet. Sannolikare är det, att det stora djuret snart
nog kommer att bliva mycket sällsynt; man får väl under alla
omständigheter hoppas, att det icke blir alldeles utrotat. Det finnes emellertid inga
elefanter mera i Tyska Ostafrika utom i landskapet omkring
Kilimand-jaro, som blivit åt dem reserverat, och där de tyckas trivas utmärkt och
till och med förökas.
De av européerna nyligen anställda försöken att förvandla den
afrikanska elefanten till ett gagndjur av samma utmärkta slag som dess
asiatiska frände hava däremot givit mindre tillfredsställande resultat. Denna
omständighet bidrager onekligen att försvåra lösningen av den mycket
omtvistade frågan, huruvida t. ex. kartagernas krigselefanter varit av
afrikanskt eller indiskt ursprung.
På det ovan omtalade monumentet i Adulis läsa vi emellertid, att
Ptolemaios Philadelphos, konung av Egypten, lyckats dressera etiopiska
elefanter till krigsbruk. Det var just för att komma i besittning av dessa
djur, som han och hans efterföljare läto i Ptolemais Theron anordna de
förut omtalade vaktexpeditionerna till Atbarajfloden.
Kartagerna i sin ordning lärde sig snart använda krigselefanter, och
sådana förekomma ju särskilt under Hannibals berömda tåg över Alperna
218 1". Ivr. Men varifrån härstamma dessa Hannibals elefanter? Voro de
verkligen av (nord)afrikanskt ursprung? Därom äro meningarna delade.
Huru härmed än förhåller sig: konsten att tämja elefanten
förekommer numera icke i Afrika, och under engelsmännens fälttåg i Abessinien
1868 väckte deras dresserade indiska elefanter en obeskrivlig förvåning hos
detta »elefantlands» egna barn.
De på romerska mynt från omkring år 200 e. Kr. avbildade
krigs-eller paradelefanterna utmärka sig emellertid genom sina ofantliga
»skygglappar», något som skiljer den afrikanska arten från den indiska, vars öron
äro av vida anspråkslösare dimensioner.
De stora öronen tyckas för övrigt vara rätt ödesdigra för den
afrikanska elefanten, ty dels anvisar örats nedersta spets en ömtålig punkt
(lungan) på kolossens kropp, där ett djupt inträngande skott har en
dödande verkan, dels kunna av den stora skygglappens hud trumskinn för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
