Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’296
GEOGRAFIEN
Tantens överkäk. Till skillnad från andra tänder sakna dessa betar emalj
och bestå huvudsakligen av tandben. Den gamla löjliga föreställningen,
alt elefanten då och då fällde sina betar, liksom hjorten sina born, har
visat sig vara alldeles oriktig; tvärtom växa stöttänderna oavbrutet, så
länge djuret lever.
Höga priser betingas av de elefantbetar, som äro så stora, att
biljard-bollar därav kunna tillverkas. De allra största och dyrbaraste tänderna
användas dock icke till detta ändamål, utan förvandlas till hårborstar,
nackspeglar m. in. Mest eftersökta äro de raka, tjocka, regelbundna
länderna, även om de icke äro så synnerligen långa. Vidare böjes värdet
därav, att tandens centrala mörka »kärna», eller »stråle», är så tunn
och kort som möjligt, och att tandens övriga massa är mycket tät. De
minsta betarna, eller de s. k. »escravillos», äro mycket billigare.
Naturligtvis skiljer man i handeln på många olika kvaliteter elfenben:
t. ex. hårt, halvhårt och mjukt. Vad färgen angår, äro den gräddvita
och den silvergrå mest värderade; även det gröna elfenbenet, som stundom
förekommer inbäddat i tandens vita massa, är mycket eftersökt för finare
sniderier. Lägsta priset betalas för det s. k. »döda elfenbenet», som
härstammar från djur, vilka länge varit döda, kanske åratal legat i ett
kärr, innan betarna brutits ut ur skallen. Delta elfenben har en grådaskig
och gulaktig färg och är mera luckert. Elfenben med missbildningar,
Häckar och sprickor har föga värde. Det av infödingarna i skogarna
undangömda elfenbenet utsättes ej sällan för svår åverkan genom en stor
gnagare (skogsråtta eller dylikt), vilken med sina skarpa tänder gräver
djupa fåror i betarna, vilkas värde naturligtvis därigenom i väsentlig mån
nedsättes.
De största i handeln förekommande betarna väga ända till 80 kg.
och därutöver och uppnå en längd av mera än 2 m. Dylika
jätteexemplar behöva två bärare för att kunna transporteras. Medelpriset för
elfenben i större partier uppgår väl för närvarande till 15—lß kronor
pr. kg.
Handeln med elfenben från området kring de stora afrikanska sjöarna
och över Kongo bedrevs till för kort tid sedan nästan uteslutande av
arabiska köpmän från Suahelikusten, vilka slagit sig ned i inlandet, där de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
