Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afrika
helt med den sydligare belägna Albert Eduard sjön, utan även omfattade
Tanganjika.
Först sedan Gessi, en i egyptisk tjänst stående italiensk officer,
närmare undersökt Albertsjöns av vidsträckta vasskärr omgivna sydliga ända,
visade det sig, att dess storlek var helt ringa i jämförelse med det
väldiga omfång, som Baker på sin karta över Nilens källor tilldelat den-
o
samma. Ar 1887 undersökte Stanley den söder härom belägna Albert
Edvard sjön samt Semlilciüoden, som förenar bägge sjöarna och flyter
genom Afrikas härligaste urskog, behärskad av den stolla 4,600 meter
höga snöhöljda Ruwenzoribevgmnssan.
Men stod ändå icke den bekanta Tanganjikasjön i någon förbindelse
med Nilsystemet, hade man ofta frågat sig. Ännu den ryktbare Livingstone
var övertygad att så var fallet, ehuru han, stadd på forskningsfärd
tillsamman med Stanley 1871, icke kunnat finna sjöns antagna nordliga
utlopp. År 1875 upptäckte emellertid den engelske upptäcktsresanden
Ca-meron Tanganjikas utlopp Lukugaüodén, som sätter sjön (vid högvatten
åtminstone) i förbindelse med Lualaba, d. v. s. Kongos översta lopp.
Den sista länken i denna kedja av sjöar, det lilla ßzvubäckenet
mellan Albert Edvard och Tanganjika, upptäcktes 1894 av tysken von
Göten och befanns utmynna i denna senare genom floden Kusisi.
Dennas källor åter äro belägna i de vulkaniska Ivirungabergen med ännu
verksamma vulkaner, som nå en höjd av ända till 4,500 meter och bilda
vattendelaren mellan Nilens och Kongos väldiga flodsystem.
Liksom det jättestora »Uniamesihavet» vid närmare granskning
upplöste sig i flera mindre bäcken, visade det sig alltså, att föreställningen om
den stora Mwutansjön uppkommit genom ett okritiskt sammanförande av
en hel rad självständiga mindre sjöar.
Spekes, Grants och Bakers storartade upptäckter (ytterligare
fastslagna genom hundratals astronomiska observationer) vunno emellertid lill
en början ingalunda en obetingad tilltro i den geografiska världen.
Särskilt utmärkte sig den annars förtjänstfulle italienske resanden Miani
genom sitt oresonliga förnekande av Spekes geografiska resultat. Den äregirige
mannen, som flera år vistats i övre Nilländerna, leddes härvid rätt och slätt
av avund mot sina lyckliga medtävlare, ty själv hade han 1860 med stor dug-
Geografien III. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
