Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. H. von Koch: Kulturbilder från det moderna Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
geografien
riska Bostons centrum. Det är där, som jämförelsen mellan det som
var och det som är så oemotståndligt tränger sig fram. Hur docklikt ter
sig ej »The Old slatehouse», inklämt mellan de jättelika bankpalatsen!
Och likväl, vilken prägel av stolt oantastlighet bär ej denna lilla
politiska helgedom? Ha ej därinom guvernörer och domare böjt sig för en
enad folkvilja, var det ej där, som James Otis »med eldtungan» bevisade
det olagliga i att beskatta ett orepresenterat folk? Nu är dess inre ett
historiskt museum, såsom alla sådana i Nya England av intresse ej minst
på grund av innehållets — rörande torftighet. Hur föga anade dessa
landets byggare, vilkas hela liv var koncentrerad möda, vilkas rekreation
var teologiska dispyter, alt deras efterkommande skulle gå i spetsen för
ett lyxens tidevarv. Därborta på torget, mitt i stimmet, står statyn av
Bostons grundläggare, guvernör Winthrop; han står där med det kungliga
fribrevet i ena banden och bibeln i den andra. Ej underligt att han ser
så bortkommen ut; denna bullrande, brådskande värld är i sanning ej
hans stad, den lilla frysande kolonien på den för havsstormarna utsatta
halvön. Och hur skulle ej hans puritanska hjärta krympa samman, om
han kunde läsa den statistik, som visar katolikernas övervägande antal i
hans stat, eller om han kunnat åse den triumferande pomp, varmed
katolska kyrkan nyligen firade hundraårsminnet av sitt intrång i
ultrapro-testanternas en gång dyrt förvärvade fristad!
Så ha vi den ladlika byggnaden »Faneuil Hcilh, på vilken man
förvånad läser det stolta namnet »Frihetens vagga». Den ligger, denna
vagga, föga fridfullt, ty omkring den svärmar Bostons marknadsliv,
och dess understa våning är och har alltid varit upplåten till saluhall.
Men ovanför är den märkliga sal, vars väggar genljudit av snart sagt
alla de protester, som under mer än hundrafemtio år Bostons stora söner
slungat mot yttre och inre förtryck. Denna sal upplåtes alltjämt fritt till
allmänna möten, och jag har sett den packad ända upp på fönsterbrädena
av en kosmopolitisk, föga prydlig men stillsam massa, som i timtal
väntade på det försenade »röda tåget», vilket skulle tillföra dem en ny tids
produkt — den socialistiske presidentkandidaten.
Mycket skulle kunna sägas om Bostons små historiska kyrkor och
kyrkogårdar. De förra, »the meeting houses», byggda i den enkla 1700-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
