Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: Från en resa i Nordamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4(446
GEOGRAFIEN
Vi gå över till en liten bibana, som för oss över en slätt, nästan så
slät som ett kammargolv och betäckt med gles barrskog. Vi befinna
oss högt uppe, över 2,000 meter, och luften är därför tunn och klar, men
icke kall, eftersom vi äro lika långt söderut som Marocko. Efter några
timmars resa nå vi ändstationen, som ligger inne i skogen, gå några steg
upp till ett stort hotell, och så stå vi plötsligt, alldeles oförberett, ute på
kanten av den stora, djupt nedskurna floddalen.
Framför oss ligger en oerhörd avgrund. Som en jättetrappa med
steg av flera hundra meters höjd stupar berget ned mot Coloradofloden,
som ligger djupt, djupt nere, men dold av den sista avsatsen, så att vi ej
kunna se den. Rakt framför oss se vi den andra kanten av dalklyftan.
Den ser ut att ligga så nära, men det är blott för att den tunna
högfjällsluften är så genomskinlig; i verkligheten ligger den 15 km. längre bort.
Och hela den andra dalsidan se vi liggande framför oss så tydlig, att vi
kunna urskilja varje rämna, varje stup. Berget, som vi här se, är
sammansatt av tjocka skikt, som ligga alldeles vågrätt ovanpå varandra,
röda, vita, grå, violetta, i ständig skiftning. Varenda bäck, som rinner
ut i huvudfloden, har grävt sig ned i djupa klyftor med trappstegssidor,
och var liten rännil åter löper fram i liknande rämnor. Mellan
räm-norna resa sig väldiga pyramider, 10 gånger så höga som
Cheopspyra-miden i Egypten, mäktiga pansarfartyg, förunderliga tempel, vilkas make
ej ens hinduernas inbillningskraft har kunnat skapa. Allt eftersom solen
skrider, växla ljus och skuggor, och färgerna skifta i alla regnbågens toner.
Men ord, även om de äro aldrig så målande, aldrig så vältaliga,
kunna ej ge något verkligt intryck av detta naturskådespel — det måste
ses. Amerikanerna kalla den stora »canon» världens mest förbluffande
underverk. Nu är det visserligen så, att allting i Amerika, om man får
tro amerikanerna, är antingen det största i världen, det vackraste eller det
mest storartade, men det är likväl att förmoda, att denna stora »canon»
i sitt slag är utan motstycke. Den, som står vid randen och blickar ut
över denna avgrund, 1,500 meter djup, kan ej undgå att känna sig gripen
i sitt innersta. Men någonting skall han dock sakna, och det är liv,
rörelse. Det är dött, allt det land, som han blickar ut över, så måste
det se ut på jorden, tänker han, när en gång allt vatten har försvunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
