Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4(492
geografien
givmildhet. Partipriset på dessa härliga frukter är så lågt, att de betalas
med ungefär ett öre stycket. Men hur många tiotusental för mycket som
inlastas, håller ingen reda på, åtminstone icke avsändarna.
En annan gång lade min ångbåt till vid Villeta, ett av dessa
mellanting mellan by och stad, varav landet är översållat. På stranden reste
sig ett litet berg av oranger. Landgången lades ut, och nu började
in-lastningen, ett högst egendomligt skådespel. I lång rad lågade kvinnor
och flickor ut på den långa bryggan, var och en med en apelsinkorg på
huvudet. På landgången och inne på mellandäck slällde sig andra i
kedja; de anländande korgarna slungades med sitt innehåll från den ena
till den andra för att till sist tömmas på det kringbyggda övre däcket,
varefter korgarna med fart och ofelbar säkerhet flögo tillbaka till dem
som väntade på bryggan. Ingen sparade sig, alla arbetade med rask fart,
skratt och gyckel saknades icke, kinderna blossade av ansträngningen,
och de svarta ögonen lyste av levnadsmod. Då en gång en av de flygande
korgarna ej blev uppfångad, utan ett dussin oranger regnade omkring på
landgången, brusto alla ut i en skärande skrattsalva. Med någon
avlösning fortgick delta arbete i 8 timmar, och då lågo 1/z miljon frukter på
däck. Till nästa hållplats anlände vi först fram på natten och personalen
där mottog oss med missnöje, men avväpnades av vår godmodige kapten
med följande hälsning: »jag har väntat länge på er».
Orangeskogarna i Paraguay leda sitt ursprung från de jesuitiska
fädernas odlingar i missionsområdet och äro väl den härligaste gåva, som
gamla världen skänkt den nya. I betydelse kunna orangerna fullt mäta
sig med den gengåva, som gamla världen erhöll från Sydamerika: potatisen.
Utan tvivel inkom under jesuitväldet även den bittra orangen eller
pomerans-trädet, som i landets bebodda del ofta påträffas i de små skogsparkerna.
Detta träd sprider från sina blad en frisk vällukt, närmast lik en lin
eau-de-cologne, som särdeles under de lugna kvällarna utbreder sig över
nejden — således ännu ett tjiisiiingsmedel för sinnena i denna paradisiska
natur.
Såsom läsaren märkt, hava vi redan mer än en gång låtit locka oss
ut från staden för att se och beundra det egentliga lantlivet. Låt oss nu
göra ett par längre utflykter! Vi stiga till bäst och besöka en liten ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
