Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
510
• GEOGRAFIEN
tacksägelse för den tullfrihet, som vårt vetenskapliga bagage, vapen,
instrument och annan utrustning åtnjutit, och för att låta honom få mönstra
främlingen, som tänker ströva omkring i landet. Regeringspalatset är
naturligtvis av större dimensioner än övriga hus och har mycket höga
bågfönster, det ligger invid stadens »Jardim publico» eller »Praca», den
lilla stadsparken, en anläggning som ej heller saknas i Brasiliens övriga
städer lika litet som i en portugisisk eller spansk stad, och som
naturligtvis här kan uppvisa mycket vackra palmer och andra tropiska träd.
Men sedan gäller det att gå långt ned på samhällets trappa och stifta
bekantskap med stadens hantverkare, sadelmakare, skomakare, smeder,
bleckslagare, åsnedrivare o. s. v. Ty vi behöva en hel liten reskaravan
av riddjur, lastdjur och lorare samt den egendomliga attiralj och proviant,
som i delta klimat passar för djuren, om de skola uthärda en lång resa.
Varje land har ju sina vanor och egendomliga artiklar. Till och med
Måtto Grosso ställer vissa särskilda fordringar på den resande. Så t. ex.
är det ju ej givet, att hästar och mulåsnor i detta land äro vana vid
samma sadelmodell som i Paraguay.
Men här möter genast den svårigheten, att man i Cuiabå förgäves
letar efter alla dessa hantverkare, emedan inga skyltar förekomma. Jag
skulle förlorat en dyrbar tid, om jag ej till min hjälp haft några
älskvärda och oegennyttiga herrar i staden, som, då de hört mitt ärende, genast
förstodo vad som var att göra och icke blott föreläste om hur en resa i
detta land tillgår efter konstens regler, utan också dagligen kommo för
att personligen visa mig omkring i denna vidsträckta och likformiga stad.
Därigenom lärde jag känna en av brasilianarnas bäsla egenskaper, deras
okonstlade gästfrihet och oegennyttiga tillmötesgående mot en främling.
Jag var ju nästan deras anlipod och jag kom ej för att bjuda dem några
fördelar, jag tog mig tvärtom rättigheten att gå lös i deras härliga land
och fritt förfoga över den rika naturens vetenskapliga skatter.
Jag måste framför allt försöka finna en »camarada», en karl, som
förstod att sköta en »tropa» eller mulåsnekaravan. Den, jag slutligen fick,
var kanske en genomsnitlskarl, men jag föredrager att tro, att han var
den bäste. Åtminstone kan jag ej tänka mig en gladare, modigare,
kunnigare och mer uppoffrande följeslagare. Under de besvärliga, låt oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
