Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: På Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
542
• geografien
diga kärlen, som man bränner vid öppen eld och, medan de ännu äro
varma, glaserar med harts.
Kvinnorna äga även slor färdighet i att ljustra fisk; ofta har jag sett
de unga flickorna stå i vattnet med en liten egendomligt formad korg på
vänstra höften och spjutet i högra handen, färdigt till kast. Jägarna
förfelade sällan sitt mål, och de hoppade eller simmade glatt efter spjutet
för att lägga bytet i korgen eller använda vapnet på nytt. Man fiskade
också med nät. Härvid gå alltid flera kvinnor ut på fångst; arbetet är
på samma gång en förströelse, och ute i det svalkande vattnet går det
ofta muntert lill. Användas vid fisket s. k. kanus, deltaga även
männen däri.
Fidjimännens kana-hygge var fordom betydande, och
dubbelkrigsfar-tygen hade stort rykte. Nu köpa infödingarna gärna bålar av de vite i
Suva. För att härvidlag ingen orättvisa skall begås, övervakar regeringen
båtarnas byggande och deras pris, men ägarna göra sig ofta själva skada
genom att handskas vårdslöst med båtarna. Så länge dessa äro nya,
äro ägarna mycket belåtna, men man kan omöjligt förmå dem att måla
om båten eller laga den. Har den tagit skada, låter man den ligga kvar
var som helst på stranden, bryr sig ej mera om den och betalar hellre
det höga priset för en ny båt än man använder en lagad.
Gäller det att deltaga i måltidens tillredande, så åtaga sig männen
blott att laga sådana maträtter, som göras i ordning med heta stenar
utanför huset. Dit hör numera endast stekandet av svin; fordom var även
tillredandet av människokött förbehållet männen. Människokött var förr
i tiden mycket omlyckt av fidjiinännen; det var väl också fördenskull
brukligt, att kvinnorna ingenting fingo smaka av denna läckerhet, liksom
de också voro uteslutna från ya/jgona-drickandet. Till och med
berörandet av ett stycke människokött var dem förbjudet; dock kunde det väl
hända, att en öm make under måltiden kastade inälvorna åt sina hustrur,
som med stor begärlighet störtade sig över dem.
Vid kannibaliska fester åtos människorna antingen helstekta eller
styckade, i senare fallet insvepta i bananblad och halstrade. Rått kött tycka
fidjiinännen ej om, de föredraga det genomstekl; jag har ofta iakttagit, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
