Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: På Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
546
• geografien
sig göra låter, den sjuke genast på en båt och skickar honom till
sjukhuset i Suva.
Alla invånare i Kandavu äro kristna, detta märkte vi redan den första
kvällen. Knappt hade vi kommit i ordning, förrän aftonklockan
började ringa, och när vi kommo in i ett hus, var familjen redan församlad
till bön; i denna bön inneslöt värden på stället även oss. När jag
kvällen därpå infann mig utan mina reskamrater, nedkallades Guds
välsignelse över mig ensam. Det är här brukligt att bedja endast för de
närvarande; även den närmaste och käraste anförvant uteslutes, om han ej
är närvarande.
Kyrkan i Tavuki var ej vidare vacker, men däremot särdeles
skröplig. Oin söndagarna och en dag i veckan hölls gudstjänst där, och
dessutom hölls i predikantens och lärarens hus för varje kväll en liten
andaktsstund, som började och slutade med gemensam sång. Några mil
väster om samhället låg en missionsstation. Ehuru jag aldrig blev bekant
med dess invånare, tänker jag på dem med tacksamhet ännu i dag, ty
varje morgon skickade de oss en kruka med söt mjölk, vilken skattades så
mycket högre av oss alla, som man så sällan fick smaka sådan.
Den följande morgonen gick det synnerligen livligt till på platsen.
Inemot 60 över- och underhövdingar hade med större eller mindre följe
anlänt under de båda senaste dagarnas lopp. At alla dessa måste
anskaffas härbärge och mat, och som Tavuki ensamt ej förmådde bära en
så stor börda, uppmanades byarna i hela distriktet att lämna bidrag.
Från alla håll kommo skaror av män, lastade med svin, taros, yams, och
— sist, men icke minst — med oerhört stora rötter av pepparbusken, för
att nedlägga alltsamman framför vissa bostäder. Alla, för] vilka dessa
matvaror voro bestämda, skulle visa sig personligen vid mottagandet; de
sutto nedhukade i en stor halvkrets, medan givarna staplade upp
skänkerna framför dem. Varje föremål välkomnades med ett högljutt,
långdraget »oh!» och vid det sista klappade alla i händerna, varpå skänkerna
överlämnades med ett långt tal; upprepade handklappningar avslutade
denna akt. Därefter tog var och en emot gåvorna under samma slags
högtidligheter och med lika långa tal; slutligen bestämde den överste höv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
