Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: På Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
562
geografien*
detta förfarande än är, så stannar, om »penseln» skötes skickligt och man
fiskar upprepade gånger, ej en enda träfiber kvar i vätskan. Är yangonan
färdig, så håller en yngling dryckesbägaren över den stora skålen, och en
annan fyller den, i det han ännu en gång kramar ut bastpenseln över den.
Den första bägaren bjudes åt mig: ynglingen närmar sig med böjd
rygg, faller på knä och räcker mig drycken, varpå han klappar i
händerna. Innan jag griper mig an, slår också jag ihop händerna, häller
därpå den bruna soppan i en annan stor skål, som mbulin kastar till mig
— det är hans enskilda dryckeskärl, som utom av honom blott får
användas av de mest framstående hövdingarna — och tömmer den i ett
drag för att därefter slunga den i en vid båge mot mitten av rummet —
förfärad, hade jag så när sagt, ty brygden smakade som pepprat
tvålvatten och brände helvetiskt i strupen. Men hela församlingen bryter ut i
ett högt »a/i masa», vars tonfall uttrycker ungefär: »ja, det var något gott!»
Egentligen betyder det: »skålen är tom», alltså: »men karlen fann behag
däri, ty han tömde den i botten.» Efter mig få mina följeslagare dricka,
därefter mbulin och hövdingarna efter rang; härvid iakttagas ständigt
samma former. Gossen räcker knäböjande fram skålen, och det klappas
hela tiden i händerna. Vad detta skulle betyda för den, som bjöd fram
skålen, kunde ingen förklara för mig; i fråga om den mottagande har
seden uppstått på så sätt, att han, när vid stora fester hans namn ropades
upp, härigenom talade om, var han befann sig, så att den bjudande ej
skulle begå något fel mot etiketten, som alltid strängt iakttogs. Så
småningom vann denna sed insteg även i den trängre kretsen.
Sedan hövdingarna druckit, förenklas det hela; de övriga gästerna bli
ej föremål för samma uppmärksamhet, de slunga ej skålarna tillbaka inåt
rummet, och församlingen bryr sig ej om att tillropa dem något »ah
masa!» Sedan den första bålen tömts, börjar tuggandet på nytt; rot
finnes det tillräckligt utav för att bereda ännu många brygder och förlänga
festen ända till nästa morgon. Men min vetgirighet och min yangonatörst
äro tillfredsställda; vi resa oss därför och gå vår väg utan alt tacka, säga
adjö eller taga i hand, alldeles som den goda tonen på Fidjiöarna
föreskriver.
Lika illa, som yangonan smakar i början, lika välgörande äro dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
