Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Dahl: Från Nordaustralien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från nordaustralien
583
grenar. En starkt grön dager föll in genom deras kronor och göt sig ned
över slättens frodiga gräsvall.
Tätt invid mig hörde jag plötsligt det klagande skriet från en
flygande skara gala — den rosenröda kakaduan. Dessa fåglar äro särdeles
praktfulla med skiffergrå rygg och vingar och alldeles rosenrött huvud,
hals och bröst. Deras mångstämmiga skrik kommo närmare. De främsta
seglade fram över slätten. Jag sköt. En tumlade sårad och skrikande
ned på slätten. Dessa fåglar ha för vana att icke lämna en sårad
kamrat. Hela svärmen kretsade skrikande över platsen. Jag sköt och sköt,
så fort jag hann ladda. Och de praktfulla fåglarna föllo för varje skott.
En efter en hejdades i sin seglande flykt av skotten, och de föllo ljudlöst,
likt stora rosenblad, ned på slättens gröna gräs, likt rosenblad förda av
ett luftdrag, som ej längre vill bära dem.
Och jag höll i med att skjuta, så länge jag behövde mat; sedan gick
jag liem med min tunga rosenröda börda.
I BERGEN.
Vi voro långt inne i hjärtat av Arnhems land, mitt inne i berglandet,
där floderna rinna upp. Grässlätten hade vi bränt av, efterhand som vi
färdats fram, och hela synranden bakom oss var fylld av gräsbrandens dis.
Så hade vi uppnått ett bergland, avsvett av negrer, hade strävat fram
över högslätten och sovit en natt på dess branta klippor. Den sista
dagen hade vi arbetat oss fram genom en tät skog på berggrund, där
yxan ofta måste användas för att röja väg åt klövjehästarna. Vi nådde
nu en fridfull, bred dal i bergstrakten och uppsökte en lägerplats, ett
gammalt negerläger, som våra svarta följeslagare kallade »Vinjevinmivei».
Vi byggde oss en koja av ris och kvistar, som vi stucko ned i jorden
och flätade ihop. Vår presenning bredde vi ut längs en ryggåsbjälke till
tak över kojan, och så var vår bostad färdig.
Hästarna fingo på sig sina fotkedjor och travade belåtna ned till den
lilla floden, som klar och porlande flöt förbi och vars stränder lågo gröna
av kort, nytt gräs.
När jag var nere vid floden och hämtade vatten, såg jag en liten göl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
