Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: Bland australnegrer i Nya Sydwales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
geografien*
med djuptliggande näsrot, tjocka läppar, breda kindknotor och en mycket
smal panna och som inramas av krusigt svart hår och kraftigt skägg av
samma färg. Ett sådant pryder också stundom det svagare könet. Är
detta ansiktes ägare för övrigt en liten spenslig karl med långa lemmar,
som, klädd i en gammal lurvig och trasig svart dräkt, bär liög halt på
huvudet och spatserkäpp i banden, men varken strumpor eller skor på
fötterna, så erinras man ovillkorligen mera om apteater, än man för den
mänskliga rasens skull tycker om.
Familjerna vid Wallagasjön förde en alls icke oangenäm tillvaro.
Trakten var vacker, sjön tämligen stor. Den omslöts på tre sidor av
lågkulliga stränder, den fjärde utgjordes av en sanddyn, som skilde sjön
från havet. Dettas vågor slogo mången gång över dynen, varför också
sjövattnet ej var alldeles fritt från salthalt. Tid efter annan måste de
sandrevlar, som ständigt uppstå på nytt, genomborras för att bereda
avlopp åt sjön, som särskilt under regndagar får starkt tillflöde av många
bäckar. Vid en mot sjön sakta sluttande, förtjusande vik lågo de svartes
kojor, strax där bakom tog urskogen vid med präktiga träd av oerhörd
storlek. Den, som ej var alldeles oemottaglig för naturens skönhet, måste
trivas här, och just vid denna tid blommade otaliga rosor, åtskilliga
akasia-arter samt andra träd, vilka erbjödo en ståtlig och behagfull
anblick.
En fågel värld med brokig fjäderskrud tjusade öga och öra; den s. k.
klockfågeln tycktes genom sill om klockklang påminnande läte kalla till
den närbelägna kyrkan, medan åter »diligensfågeln» gav från sig ljud
som om en postiljon medels muntert knallande med piskan ville bebåda
sin ankomst. Små, ytterst löjliga björnar sutto i träden, och det var så
gott om känguru och wallabee i den närmaste omgivningen, att en
jaktälskare skulle finna rikligt med villebråd. Vilda, mycket välsmakande
duvor funnos i mängd, och på sjön väntade svanor och änder på
jägaren. Sjön gömde för övrigt på mycket god fisk; regeringen hade därför
skänkt de svarta krokar, nät och båtar, som de dock föga använde.
Varje fredag erhöllo alla kvinnor och barn, ävenså de gamla
gubbarna, som ej orkade arbeta, jämte alla sjuka matportioner, bestående av
mjöl, socker och te, nog för den kommande veckan. De arbetsdugliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
