Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: Bland australnegrer i Nya Sydwales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
island australnegrer i nya syd wales
611
föra tillbaka rymmaren — och kom han inte, så dödade det honom, var
han än befann sig.
Konung Meriman talade tre australiska språk. Han hade som
yngling uppfostrats hos en stam, som var god vän med hans egen, och
därefter hade han vistats hos ännu en annan, innan han återvände till de
sina. På detta sätt hade ban tillägnat sig sina språkkunskaper. Blott
några få äldre män utom honom kände ännu sin stams språk, de yngre
meddelade sig med varandra på dålig engelska.
När eftermiddagen led emot sitt slut, var det ganska löjligt att se,
hur den ene efter den andre av de svarte tog föreståndaren avsides,
anförtrodde honom, alt han hade någonting högst viktigl att meddela
honom, och had honom om ett samtal i skolhuset. Dit hade vi nämligen
fört det som blivit över av våra förråd, vilka varit gott och väl
beräknade för tre gånger så stort sällskap. I skolhuset antog det förtroliga
samtalet genast karaktären av tiggeri, i det att var och en försökte att
förskaffa sig så mycket som möjligt av kvarlevorna, varvid han skildrade
sin familjs tröstlösa belägenhet och talade så illa som möjligt om sina
bröder. Föreståndaren, som förutsett detta, gav var och en sin andel.
Den, som fått någonting, bröt genast upp med stora och små, ulan alt
öda någon tid på tack eller avskedstagande.
När solen lutade mot sin nedgång, voro vi ensamma kvar på platsen,
hjälpte sönerna att packa in kokkärlen och det övriga, vi haft med, för
att frakta det tillbaka till farmen, fångade in våra hästar och redo hem.
Jag hade ämnat återvända till lägret dagen därpå, men föreståndaren
avrådde mig, eftersom jag ändå inte skulle linna någon villig att låta
mäta sig och fotografera sig. En dag, tyckte han, fick man unna dem
att sova uf; när de nu överansträngt sig till den grad med att äta,
behövde de nog tjugofyra timmar för att återhämta sig.
Vi redo därför till en i närheten belägen guldgruva, där tre man
under hårt arbete och ett eländigt liv förtjänade nätt och jämnt så mycket,
att de kunde unna sig ett par glada dagar under jullovet. När vi sent
på kvällen kommo tillbaka, väntade en neger på oss för att hämta
föreståndaren lill några sjuka i lägret. Den stackars dödströtte mannen skulle
också verkligen ha ridit dit, såvida jag ej i hans ställe hittat på en lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
