Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman G. Simmons: Nordostpassagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
614
geografien*
Redan vid den tid, då Öthere företog sin resa, hade man emellertid
börjat idka fångst på ishavsdjuren, valar, valross och salar, och under de
närmast följande århundradena företogs talrika färder till dessa trakter
för fångst och handel, ävensom phindringståg utefter kusterna. Men den
kunskap om Europas ishavskust, som norrmännen, och i någon mån
även övriga skandinaver, sålunda vunno, kom knappast andra folk
tillgodo, och först på 1500-talet utgåvos kartor och beskrivningar, som
lämnade någorlunda riktiga föreställningar om dessa trakter, däribland den
svenske biskopen Olaus Magnus’ karta från 1539. Det är icke osannolikt,
att denna jämte Herbersteins några år senare utgivna arbete om Ryssland
givit uppslaget till den färd, som vi kunna betrakta som den första
expeditionen till uppsökande av en nordostpassage, nämligen Sir Hugh
Wil-loughbys resa 1553. För att finna anledningen till att denne utsändes
från England, måste vi gå något tillbaka i tiden. Bekvämare
handelsförbindelser med Asiens rika länder, Kina och Ostindien, hade länge
hägrat som ett önskemål för Europas folk, men då vägen söder om
Afrika äntligen funnits, så hölls den dock stängd för övriga länders
fartyg av de ursprungliga upptäckarna, portugiserna, senare av spanjorerna.
För den efter hand uppblomstrande sjöfarten i England och Holland blev
det därför nödvändigt, att om man ville ha någon del i de
förvärvsmöjligheter, som handeln på Ostasien erbjöd, söka en annan väg dit. I väster
stängdes denna, såsom man lärt känna genom Kolumbus och andra
upptäcktsresande, av Amerika, och Cabots färder hade visat, att denna nya
kontinent sträckte sig ända upp i ishavet. Då låg det ju nära till hands,
att då man ändå skulle in i arktiska farvatten, söka en väg utefter gamla
världens nordkust i stället för norr om den nya.
Sir Hugh Willoughby var som nämnt den förste, som gjorde försök
att taga sig fram på denna väg. Han avseglade från England den 20
maj 1553 med tre fartyg och sammanlagt över 100 mans besättning och
nådde efter en månads seglats norska kusten just i de trakter, där en
gång Othere börjat sin resa. Under färden norrut längs kusten råkade
fartygen ut för en storm, som skilde dem åt, så att Sir Hugh vid
sin ankomst till Kola-kusten blott förfogade över de två. Då det redan
var långt lidet på hösten, beslöt han sig för övervintring i en god, skyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
