Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman G. Simmons: Nordostpassagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62(5
geografien
Nysibiriska öarna där drabbades av ett oblill öde. Enligt tschuktschiska
berättelser skulle ett stycke innanför Beringssund ligga ett stort land, ocb
de ryska resande, som fått meddelanden därom, trodde så obetingat på
dessa uppgifter, att man på kartorna brukade pricka in detta s. k. Wrangels
land med konturer, som sträckte sig långt upp mot nordpolen. Även
uppgifter av fångstmän, som besökt dessa trakter, stödde detta antagande,
och först amerikanaren de Longs resa med fartyget Jeannette lyckades
skaffa bort det stora landet från kartan. I själva verket finnes här blott
en ö av ganska ringa utsträckning. De Long hade bland annat för avsikt
att undersöka detta stora land, och han satte därför från Heraldön kurs
rakt in i packisen norrut. Jeannette kom här mycket snart att innesluten
bland isen viljelöst driva över platsen för det förmodade stora landet,
norr om det verkliga Wrangels land och vidare i huvudsak parallellt med
den sibiriska kusten bort mot de Nysibiriska öarna. Man upptäckte här
ytterligare tre smärre, längre norrut liggande öar, Jeannette-,
Henrietla-och Bennettön, men 1881, efter två vintrar i drivisen, krossades fartyget
genom isskruvning, och besättningen måste taga sin tillflykt till båtarna,
som dock först måste släpas mil efter mil på slädar över isen. För att
få med sig den tunga utrustningen måste man gå dubbla turer och
dessutom Hera gånger vända om till vraket och hämta proviant.
På den nyupptäckta Bennettön vilade man några dagar, och sedan
fortsattes färden till Fadejew, den nordligaste förut kända ön i den
Nysibiriska gruppen. Här vidtog öppet vatten, och bålarna kunde sättas ut,
men på vägen till Lena-deltat skildes de under en storm, en försvann
spårlöst, och de bägge andra nådde olika punkter i deltat. Den ena,
under befäl av maskinisten Melville, kom slutligen in i floden och
uppnådde lyckligen ett ryskt nybygge, men den andra, under de Longs egei
befäl, strandade på en bank utanför Lenas mynning, och dess besättning,
redan svårt medtagen av utståndna mödor och umbäranden, kunde med
knapp nöd bärga sig själv och sin utrustning i land. De Long såg sig
tvungen att här invänta hjälp, endast två man voro nog starka alt vara
i stånd till att vandra över land söderut och söka skaffa undsättning från
ryska boplatser. Väl nådde dessa omsider till bebodda trakter, men först
på våren 1882 hann undsättningsexpeditionen fram till de Longs läger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
