- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : tredje bandet /
640

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman G. Simmons: Nordostpassagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

62(5

geografien

tjänstgörande vandra denna väg. Observatörer voro vetenskapsmännen
och officerarna samt ett par av manskapet, som i allmänhet hade vakter
på sex timmar. Meteorologiska iakttagelser pågingo under bela vintern,
och det visade sig, att vinterkvarteret trots sitt jämförelsevis sydliga läge
hade ett synnerligen strängt klimat. Den lägsta observerade temperaturen,
omkring — 46°, inträffade i januari 1879, och ännu så sent som i mitten
av april sjönk den till — 38°. Månadernas medeltemperatur blevo för
denna breddgrad ovanligt låga och så mycket mera kännbara som
övervintringsstationens öppna läge tillät de ständiga vindarna att rasa med
väldig kraft. Under sådana omständigheter var den praktiska
utrustning i klädväg, som expeditionen medförde, synnerligen välbehövlig. De
plagg, som till varje man utdelades voro: tjocka underkläder av ylle, en
blus av segelduk, en s. k. öresundsmössa och en rysk »baschlik», en
hälta av mjukt ylle med långa snibbar, som kunde viras om halsen,
dubbla skinnvantar och yllevantar samt rymliga stövlar av segelduk.
Segelduksstövlarna äro en gammal uppfinning från de äldre engelska
polarexpeditionernas lid, de äro lätta, bekväma att hålla torra, och om
de äro väl stoppade med »skoliö» även mycket varma. Segelduksblusen
var en ny uppfinning, som visade sig synnerligen praktisk och sedan
upptagits av följande expeditioner såsom det bästa skydd mot vind, som
kan åstadkommas.

Ombord kunde man i allmänhet hålla en temperatur av 12 —17° i
boningsrummen, ehuru naturligtvis isläggning på väggarna ej kunde
undvikas. I slöjdrummet på mellandäck hade man vanligen omkring 10°,
och nere i lastrummet höll sig temperaturen ständigt över 0, en avsevärd
fördel för bevarandet av provianten. Allt detta i förening med god
ventilation, strängt övervakande av renligheteii ombord och tillfälle till bad
bidrog liksom den goda och omväxlande matordningen i liög grad till det
utmärkta hälsotillstånd, som rådde under hela övervintringen.

Med sina grannar, tschuktsclierna, stodo Vegamännen i det bästa
samförstånd, besök mottogos dagligen ombord, ehuru de vanligen
inskränktes till tältet på däck, då man av renlighetsskäl ej gärna ville ha
gästerna in i boningslägenheterna, där de möjligen kunnat lämna obehagliga
minnen efter sig. Trakten närmast vinterstationen var, åtminstone på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:55:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/3/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free