Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roald Amundsen: Nordvästpassagen (Gjöaexpeditionen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62(5
geografien
efter på omkring tre stegs avstånd. De buro gevär på axeln och visade
en så barsk uppsyn, att endast denna skulle ha varit nog för att driva
en hel fientlig avdelning på flykt — ännu mycket mera då de fem
stackars eskimåer, som närmade sig. Takt och hållning inom min avdelning
var alldeles storartad; när vi kommit eskimåerna vid pass hundra steg
nära, stannade dessa.
Vi å vår sida ville naturligtvis ej visa mindre krigisk skicklighet än
de och gjorde därför likaledes halt. Nu, tänkte jag, är det på tiden att
skaffa klarhet i saken, och jag vrålade därför »teima!» med mina lungors
fulla kraft. Detta såg icke ut att göra ringaste verkan på eskimåerna.
Sedan de pratat med varandra några ögonblick, togo de åter upp den
avbrutna marschen och kommo emot oss. De voro till antalet fem, hade
bildat ett slags skyttelinje och nalkades nu, leende och småsjungande.
Två av dem hade sina bågar fastspända på ryggen, och de tre andra
voro, efter vad det tycktes, obeväpnade. Vi å vår sida började då också
naturligtvis marschera, men nu under ett ständigt ropande av »teima,
teima!» Eskimåerna svarade oss, men med ett lielt annat ord
»manik-tu-mi!» Vi närmade oss nu hastigt varandra och möttes slutligen. Del
var ett egendomligt möte. Eskimåerna ströko och klappade oss både
fram och bak och ropade »manik-tu-mi» i munnen på varandra. Vi
blevo vår ursprungliga anfallsplan trogna, i det vi efter bästa förmåga
härmade efter vår motpart, skreko och ropade, klappade och smällde på.
Det var käcka karlar, dessa eskimåer, långa och kraftigt byggda; till
utseendet påminna de mig mera om indianer än om eskimåer,
kopparbruna, högväxta och spensliga. Den vanliga breda, köttiga eskimånäsan
ersattes av en mera välformad, svagt böjd näsa; håret var kortklippt med
undantag av en smal kam med långt hår, som sträckte sig från den
ena tinningen runt nacken upp till den andra. Vi tågade nu under
hejdlöst skratt ned till fartyget. Dessa eskimåer kallade sig själva
»ogluli-eskimåer» och räknade den nordamerikanska kusten från Backfloden
västerut till Adelaidelialvön som sina jaktmarker. Vi fingo många goda
vänner inom denna stam, men det var först vid ett. senare tillfälle, som vi
påträffade netchjilli-eskimåerna, vilka skulle bli våra oskiljaktiga vänner.
De magnetiska observationerna höllos fortgående, dag och natt utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
