Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björn Helland-Hansen: Om havsforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62(5
geografien
framställa allting i en klar och samlad bild; vi få nöja oss med att plocka
ut en del av de viktigaste tingen och taga dem i skärskådande.
Man har räknat ut, att havet har ett genomsnittsdjup av omkring
3,500 m. Nu har det fasta landet en medelhöjd av endast 700 m., och
det har en utsträckning, som endast täcker en tredjedel av jordytan. Det
finnes sammanlagt omkring 100 miljoner kubikkilometer fastland, som
når över havets yta, medan det finnes hela 1,300 milj. kb.-kilometer
vatten på jorden: havet fyller alltså ett 13 gånger så stort rum som det
land, som höjer sig däröver. Vi få också ett tydligt begrepp om havets
storlek, när vi höra, att endast salterna i havet väga 9 gånger så mycket
som hela den väldiga luftmassa, som omger jorden. Men det är likväl
icke så mycket i jämförelse med bela jordklotet.
Det största havsdjupet är nära 10,000 m., och det högsta berget,
Gaurisankar, når nära 9,000 m. upp i höjden; nivåskillnaden är I872 km.
Jordradien är omkring 350 gånger så stor. Om vi tänka oss ett klotrunt
äpple, som är 10 cm. i genomskärning, och som har ett skal, som är 1/i
mm. tjockt, så kunna vi använda det som en liten bild av jorden.
Skillnaden mellan jordens högsta topp och havets största djup blir enligt den
måttstocken ej större än äppelskalets tjocklek. Om ett dylikt äpple får
ligga länge och torka, skrumpnar det, och det uppstår rynkor på skalet.
Någonting liknande har försiggått med jorden under de omätligt långa
tidrymderna av dess tillvaro; den har skrumpnat, och vi ha fått de stora
ojämnheterna på ytan: det fasta landet med bergskedjorna och de djupa
dalarna och sänkorna, som äro fyllda med havets vattenmassor.
Det är sålunda stora delar av jorden, som äro betäckta med ett tjockt
vattenlager: över 7/2° av hela jordens yta ligga djupare än 4,000 m.
Om vi se på en djupkarta över havet, skola vi ge akt på dessa stora,
djupa bäcken. De äro skilda från varandra av väldiga »ryggar»; de
närmaste omgivningarna stiga i regeln svagt uppåt, men inne under land
blir sluttningen brantare: där har man kontinentalsluttningen, som bygger
upp »kontinentaltröskeln», som landet vilar på. Överst på sluttningen,
vid »kammen», *) börja de grundare bankpartier, som sträcka sig in
emot land. Bankarna ligga på olika djup, intill 2—300 m.; de äro ofta
*) Jmfr. bilden sid. 679!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
