Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitetsundervisningen uppfostrade han det tyska
folket till metodiskt tänkande. Wolff har betecknats
som den tyska nationens logiska skolmästare, och
Kant gav honom erkännande härvid, i det att han
nämnde honom »upphovsman till grundlighetens anda».
Wolffs rationella filosofi byggde emellertid på en
utomordentlig överskattning av det mänskliga
förnuftets kunskapsförmåga. Man eftersträvade på hans tid
att bevisa allting och fäste avseende endast vid det
som man trodde sig kunna bevisa. »Den tyska
upplysningen», det utvecklingsskede som i huvudsak
uppbars av den Wolffska filosofien, kännetecknade
sig också genom sin nyktra och torra
förståndsmässighet. Rationalismen ända från Descartes’ och
Spinozas tid åsyftade att dana filosofien och därmed
vetenskaperna över huvud enligt den förebild som
lämnades av matematiken. Att filosofera var
detsamma som att »tänka i matematisk ordning».
Filosofiens sanningar vore sådana som kunde demonstreras
enligt förebilden 2 × 2 = 4. Även rörande de
översinnliga tingen härskade samma uppfattning, och satser
hörande till detta läroområde antogos även de låta
sig bevisa enligt samma principer som matematikens.
Den rationella psykologien på Wolffs tid uppbyggde
sålunda med stöd av förnuftsslut sin lära om att
människan äger icke endast psykiskt liv utan även
en oavhängigt existerande »själ», vilken utgör ett
personligt, immateriellt, odödligt och med fri vilja
utrustat väsen. På samma sätt trodde sig den dåtida
filosofien kunna med förnuftets tillhjälp skapa en
bindande metafysisk teori rörande den yttersta
beskaffenheten av världsgrunden och världsförloppet. En
liknande förnuftsenlig bevisningsmöjlighet ansåg sig
Wolff i likhet med Leibniz kunna tillämpa på
spörsmålet rörande religionen och Gud, och han företrädde
sålunda även en rationell teologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
