Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Den gamle professorn vid Prinzessinstrasse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han förloppet med det djupaste deltagande, så länge
ännu en skymt av hopp återstod. Vid Motherbys
död utropade den annars så behärskade Kant: »Skall
jag då se alla mina vänner före mig gå i graven!»
Aven förlusten av Ruff mann erfor Kant djupt.
Anda till det sista fylld av ängslan och deltagande
under någon väns sjukdom, böjde han sig emellertid
genast inför det oåterkalleliga faktum att döden
inträtt. Därefter »zeigte er sich gefasst, beinahe möchte
man sägen gleichgültig»,32 säger Wasianski. Han
pålade sig då det tvång som föreskrevs honom av hans
egna grundsatser, talade icke vidare om det förefallna
för att icke genom den förnyade smärtan gripas av
rörelse och därigenom av svaghet och förslappning,
och övergick till det som hans plikt bjöd honom,
hans arbete. Med den största oro hade han dagligen
låtit underrätta sig om sin goda vän stadspresidenten
v. Hippels tillstånd under dennes sista sjukdom, men
då man i ett större middagssällskap dagen efter
Hippels död ville leda samtalet på denne, yttrade
Kant med ett kort, avböjande beklagande, att »man
måste låta de döda vila hos de döda».
Sommaren 1791 gjorde Kant bekantskap med den
som filosof sedermera så berömde Johann Gottlieb
Fichte, vilken förenämnda tid infann sig i Königsberg
för att personligen lära känna Kant. Fichte, då 29 år
gammal, hade genomlevat en svår och uppslitande
ungdomstid, då fattigdom, felslagna förhoppningar
och fruktlöst sökande efter en levnadsuppgift nära
nog hade tryckt honom till marken. Det var vid sådan
sinnesförfattning hos honom som bekantskapen med
Kants filosofi verkade nära nog som en uppenbarelse,
förlänande honom en ny och från en hopplös
determinism befriad livsåskådning. Full av tacksam iver
inställde sig Fichte hos Kant, vilken då som en
åldrande man stod på höjden av sitt rykte. Kant, spar-
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
