Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Livets afton och nedgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och även med andra namn. Detta manuskript med
sina talrika ändringar och överkorsningar bar
emellertid nogsamt prägeln av sin upphovsmans fåfänga
kamp mot åldern och innehöll egentligen endast
upprepningar ur hans tidigare arbeten.
Då Kant under sina senaste år knappast alls
lämnade sitt hus, förde Wasianski honom en vårdag
ut i hans egen trädgård för att han skulle vederkvickas
av den friska luften. Där hade Kant ej varit på flere
år, och han hade ej heller någonsin intresserat sig
för trädgården, varför han nu kände sig alldeles
främmande där ocli snart från grönskan och blommorna
längtade tillbaka till den enda trevna omgivning han
kände, sin studerkammare.
Efter det den gamle filosofen en gång i sin tjänares
frånvaro råkat falla och skada sig så illa, att han
erhållit blodsår i ansiktet och på ryggen, befanns det
nödigt att bringa honom bättre omvårdnad än förut.
Wasianskis tankar leddes härvid till Kants enda
ännu levande syster, hantverkaränkan Barbara
Theuer, vilken visserligen var endast 7% år yngre
än brodern men ännu mycket rörlig. Under flere
år hade den berömde professorn ej sett systern i sitt
hus eller ens talat med henne — vilket, enligt
Wasianski, icke berodde på att han skulle ha funnit
hennes sällskap för ringa, utan emedan han hade så
litet att tala med henne om — men det oaktat
hörsammade hon genast kallelsen till broderns hus och
tog sig an honom med den största tålmodighet,
mildhet och ömhet.
Med de andliga krafterna gick det snabbt nedåt,
såsom man finner av Jachmanns smärtfyllda
beskrivning av dennes sista besök hos Kant den 1 augusti
1803. Med vacklande steg kom den böjde gubben
mot honom, och Jachmann, som ej hade sett honom
på länge, omfamnade och kjrsste honom, men denne,
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
