Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 1. Åskådningsformernas rum och tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt »riktningskänslan» hos ett subjekt. Likaså
existera tidsbegreppen förflutet, nuvarande och
tillkommande endast i förhållande till ett medvetande.
Den organisation, som man vill tänka sig hos
verkligheten över huvud, är oberoende av om ett skeende
anses som förflutet, pågående eller tillkommande.
Endast det tänkande subjektet däremot formar med
nödvändighet sina åskådningar enligt denna
tredelning av tiden. Utan rum och tid skulle man ha att
tänka sig våra yttre och inre intryck oordnade som
t. ex. ett ackord på ett piano.
Det är hithörande konsekvenser, till vilka en
prövning av rums- och tidsbegreppen leder, som införts
och blivit fastställda av Kant. Rum och tid äro intet
i och för sig utom vårt medvetande bestående, utan
endast de aprioriska former, vilka alla våra
varsebliv-ningar ikläda sig. Vår åskådningsverksamhet är så
organiserad, att dess innehåll hos oss ovillkorligen
måste taga sig uttryck i rummets eller tidens form.
Rummet utgör formen för den yttre åskådningen,
d. v. s. den hos subjektet inneboende ordningsprincip,
enligt vilken våra syn-, känsel- och indirekt övriga
sinnesintryck gruppera sig. På samma sätt utgör tiden
formen eller ordningen för det inre sinnet, själslivets
företeelser. Tiden kan ej härledas ur
erfarenheten,-ty iakttagande av företeelser, som försiggå samtidigt
eller efter varandra, förutsätter redan tidsåskådning:
liktidighet och tidsföljd äro möjliga endast i tiden.
Lika litet är rummet abstraherat ur de
rumsförhållanden, vari yttre företeelser framstå för oss, ty vi kunna
ej föreställa oss något framför, bakom, över, under
eller invid någonting annat utan att förutsätta rum.
Tvärtemot att rum och tid skulle framgå ur
erfarenheten, är det de som göra erfarenhet möjlig. Väl
kan man ur ett tidsavsnitt abstrahera från det
händelseförlopp, som uppfyller detsamma, men tiden
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
