Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Kants estetik och statslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot tendensen att försinnliga den estetiska njutningen
måste betonas dess karaktär av omdöme, gentemot
teoretiserandet av densamma dess karaktär av känsla;
på denna väg sökte Kant förenligheten.
Estetikens första uppgift är dess egen avgränsning
från besläktade forskningsämnen. Det sköna har
beröringspunkter med det sanna, det angenäma, det
goda, det fullkomliga och det nyttiga. Från det sanna
skiljer det sig därigenom att det icke utgör föremål
för kunskap, utan för välbehag. Skillnaden åter mellan
det välbehag, som väckes av det sköna och det som
framkallas av det angenäma, det goda eller det
nyttiga — vilka sistnämnda alla äro föremål för olika
yttringar av begår — framstår däri, att det sköna
väcker behag genom blott föreställande (oberoende
av verklig existens hos det beträffande objektet).
Dusten som väckes av det sköna är kontemplativ.
Det sköna vill blott utgöra föremål för betraktelse,
utan att varken i sinnlig bemärkelse njutas eller
praktiskt utnyttjas, och dess framställande är icke heller
en plikt för envar. Det lustbegär, som väckes av
det angenäma, det goda eller det nyttiga, präglas av
»intresse» med avseende på det åsyftade förmålets
reella tillvaro, men det sköna framkallar ett
intresselöst välbehag.
Det goda väcker gillande hos förnuftet medelst sitt
begrepp, det angenäma väcker välbehag hos sinnena
genom förnimmelsen därav; det sköna väcker utan
förmedling av något begrepp allmänt och nödvändigt
välbehag hos envar. Ett moraliskt omdöme kräver
instämmande av envar, och dess allmängiltighet kan
bevisas. Ett omdöme rörande det angenäma kan ej
bevisas, men gör ej heller anspråk på allmängiltighet,
utan det medgives tvärtom av envar, att vad som för
den ena är angenämt icke behöver vara det för vem
som helst annan. Vid ett omdöme rörande det sköna
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
