Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han slog ut med händerna. »Det är tusan så svårt att
tala med intelligenta kvinnor. En man glömmer
alltid och går i snaran. Det skulle inte förvåna mig om
du hade erövrat honom genom dina syllogismer.»
Hennes svar var glimten av ett småleende i
hennes ärliga blå ögon, och hela hennes yttre varelse
fick en utstrålning av könsstolthet.
»Nej, det tar jag tillbaka, Madge. Om du hade
varit ett pundhuvud, skulle du ändå ha erövrat honom
eller vilken annan som helst med ditt utseende, din
växt, din hållning. Det vet jag bäst. Jag har gått
igenom den där ekluten, och fan ta mig, jag är inte
riktigt ifrån den än.»
Han talade fort och nervöst och retligt som
vanligt, och uppriktigt, det visste hon. Hon hakade sig
fast vid hans sista ord.
»Kommer du ihåg Geneversjön?»
»Tror jag, det. Jag var fånigt lycklig.»
Hon nickade, och hennes ögon strålade. »Det finns
något som heter gamla minnens makt. Grant, vill
du inte tänka tillbaka litet... å, bara litet... på
vad vi voro för varandra... då?»
»Nu begär du för mycket», smålog han och tog
åter i tu med sin tumme. Han drog ut taggen,
granskade den kritiskt och sade sedan: »Nej, tack. Jag
spelar inte den barmhärtige samariten.»
»Men du gjorde ändå den här svåra färden för
en okänd man», invände hon.
Han gav ett skarpt uttryck åt sin otålighet.
»Inbillar du dig att jag skulle ha tagit ett steg, om jag
vetat att han var min hustrus älskare?»
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
