Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga kvinnor gulna, som du vet, då sorgen kommer
deras livssafter att torka.
»Nu föll det sig så att mannen blev blind, och
efter tio år vacklade han tillbaka till henne, ledd vid
handen som ett barn. Allt var slut. Han kunde inte
längre måla. Och hon var mycket lycklig, och glad
över att han inte kunde se hennes ansikte. Kom
ihåg att han dyrkade skönhet. Och han fortfor att
famna henne och tro på hennes skönhet. Minnet
därav levde kvar hos honom. Han slutade aldrig att
tala om den och beklaga sig över att han inte
kunde se den.
»En dag berättade han henne om fem stora tavlor
som han ville måla. Om han bara kunde få igen sin
syn så att han kunde måla dem, skulle han skriva
finis och vara nöjd. Och så råkade hon få i sina
händer ett elixir — på vad sätt hör inte hit. Om man
smorde hans ögon därmed, skulle han alldeles
säkert och fullständigt få sin syn igen.»
Linday ryckte på axlarna.
»Du förstår hennes kamp. Om han återfick
synen, kunde han måla sina fem tavlor. Men han skulle
också vända henne ryggen. Skönhet var hans
religion. Det var omöjligt att han kunde fördra hennes
vissnade ansikte. I fem dagar kämpade hon. Sedan
smorde hon hans ögon.»
Linday tystnade och betraktade henne forskande
med sina svarta ögons genomträngande skärpa.
»Frågan är nu den: älskar du Rex Strang så högt?»
»Och om jag gör det?» svarade hon.
»Gör du det?»
»Ja.»
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
