Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formernas evighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugu minuter över tio. Men då jag kom tillbaka
låg pennan på skrivbordet. Någon hade begagnat den.
Det var mycket litet bläck kvar. Jag önskar att han
inte skrev så mycket. Det är förbryllande.
*
Det var en sak som Jim och jag inte voro riktigt
ense om. Han trodde att tingens former äro eviga.
Därmed följde genast tron på odödligheten och de andra
idéerna hos de metafysiska filosoferna. Jag kunde
alls inte gilla honom därvidlag. Jag har med stort
besvär utredt för honom utvecklingsgången av hans
tro på formernas evighet och visat honom hur den
uppstått ur hans tidiga livliga intresse för logik och
matematik. Från denna förvridna, skelande, abstrakta
synpunkt är det naturligtvis mycket lätt att tro på
formernas evighet.
jag skrattade åt den osynliga världen. Endast det
verkliga var verkligt, påstod jag, och vad man ej
uppfattade med sina sinnen fanns ej till, kunde ej
finnas till. Jag trodde på ett mekaniskt universum.
Kemi och fysik förklarade allting. »Kan icke-varat
vara?» frågade lian. Jag sade att denna fråga
endast var översatsen i en bedräglig Christian
Science-syllogism. Å, tro mig, jag kan också min logik. Men
han var mycket envis. Jag har aldrig kunnat gilla
filosofiska idealister.
*
En gång avlade jag min trosbekännelse för honom.
Den var enkel, kort, obestridlig. Ännu medan jag
nu skriver detta vet jag att den är obestridlig. Här
är den. Jag sade till honom: »Jag påstår liksom
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
