Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Adjö, lilla älva», mumlade han. »Jag måste väl
ge mig av.»
Men han gav sig icke av. Han stod där och stirrade
efter synen tills den försvann genom grinden.
Världen föreföll plötsligt tom. Han såg sig obeslutsamt
omkring, klättrade sedan över staketet, gick över bron
och drev framåt landsvägen. Han gick i en dröm.
Han tänkte ej på sina fötter eller vart de förde
honom. Ibland snubblade han i de dammfyllda
hjulspåren.
En mile längre bort vaknade han upp vid en
korsväg. Framför honom låg en krog. Han stannade,
tittade på den och fuktade sina läppar. Han stack
handen i byxfickan och fick tag i en ensam liten
nickelslant. »Å tusan», mumlade han. Sedan
fortsatte han sin väg med dröjande, motvilliga steg.
Han kom till en stor bondgård. Han visste att den
måste vara stor, ty boningshuset var ansenligt och där
fanns många och stora uthus. På farstukvisten satt
ägaren i skjortärmarna och rökte, en piggögd
medelålders man.
»Vad betalas för ett dagsverke här?» frågade Ross
Shanklin.
De pigga ögonen sågo knappt på honom.
»En dollar och maten», lydde svaret.
Roos Shanklin sväljde och tog mod till sig.
»Jag kan plocka druvor eller göra vad som helst.
Men vad är lönen för en stadigvarande plats? Ni
har en stor gård. Jag förstår mig på hästar. Jag är
uppfödd med dem. Jag kan köra, rida, plöja, rida
in, göra allt vad som förekommer med hästar.»
Glödande kol
129
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
