Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade fadern - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes album. Han är smal i ansiktet och har
polis-songer.»
Det gick upp ett ljus för Josiah. Han var själv
fem fot och elva. Han hade haft polissonger och
varit smal i ansiktet på den tiden. Och Johnnie hade
sagt att hans fars namn var Josiah Childs. Han,
Josiah, var denne exemplariske man, som aldrig rökte,
svor eller drack. Han var denne sjöman, vars minne
så sorgfälligt hållits blankt av Agathas förlåtande
fantasi. Han kände sig helt varm om hjärtat. Hon
måste ha förändrat sig betydligt sedan han gav sig av.
Han överväldigades av ånger. Men så blev han helt
nedslagen då han tänkte på hur han skulle kunna i
sin vandel motsvara det rykte Agatha hade skapat
honom. Den där gossen med de förtroendefulla ögonen
skulle fordra det av honom. Nåja, han måste väl
försöka. Agatha hade varit väldigt hygglig mot honom.
Han hade aldrig trott henne om något sådant.
Det beslut han stod i begrepp att fatta skulle aldrig
träda i verkställighet, ty han hörde köksdörren öppnas
och en gnatig och retlig kvinnoröst ropa:
»Johnnie — hör du inte?»
Hur ofta hade han inte hört i forna dagar: »Josiah
— hör du inte ?» Det gick en rysning igenom honom.
Ofrivilligt, mekaniskt, med en skuldmedveten rörelse,
vände han handen så att inte cigarren syntes. Han
kände sig krympa ihop då hon steg ut på gården.
Det var hans hustru upp i dagen, samma elaka
rynkor, samma sura min i de neddragna mungiporna.
Men det var ännu mera syra, läpparna voro tunnare,
och de elaka rynkorna voro djupare.
»Tror du att din far skulle ha slutat arbeta för att
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
