Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Arvid Stålarms Sång.
Tung breder sig luften i häktets natt,
och dagern är oviss och skum,
der, liksom en nedgräfd, förgäten skatt,
jag bortmultnar ensam och stum.
Och stunderna komma och gå;
min väktares fotsteg jag räknar dem på.
Der utanför råder det lif och lust,
det hor jag på foglarnas sång,
det hör jag på Böljans brottning mot kust,
det hör jag på stormarnas gång.
Men ej i mitt svarta hus
jag skönjer en stråle af fägring och ljus.
O du, som mig lyste på drabbningens dag,
du sol på din blodiga sky!
då härpukan dånade slag på slag
i svärdens och lansarnas gny!
Skall aldrig jag skåda dig mer
förgylla de flygande blåa baner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
