Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l 11 iftlii iT¾riiirilhi’ *■**––»»
49
med blicken rigtad oafvändt åt höjden
mot Idealets ljusa stjernebild.
Sin första kärlek aldrig han förglömde,
den fagra digtens rika blomsterland,
och ifrån vintern sig tillbaka drömde
till fordom tid med lyrans guld i hand.
Dess tungomål han älskade att tala,
ännu i sista qvällens skumma dvala
han höljde hvarje tanke in i sång:
Så sjunger svanen på de blåa vågor
och höjer sig mot aftonsolens lågor
som hymn och offerflamma på en gång.
Satt så den gamle i den stilla qvällen,
af hulda englar vaktad, på sin strand.
Och dagen sjönk så sakta bakom fjellen
och släckte mer och mer sin rosenbrand.
Så, fridsäll, slumrande och sammanlutad,
han rördes af den bleke Geniens hand.
Columbus-dikten här blef oafslutad,
men sjelf han gick att söka opp det land,
den nya verld, der fridfull kärlek landar
och smälter samman med de stora andar
och slår de hvita serafsvingar ut
och under sång för Herrans anlet böjes,
och dit den Gode samlar in till slut
hvar peiia, som ur tidens böljor höjes.
Men det han lemnat oss i arf, skall gå
från tid till tid och med sin tjuskraft slå
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
