Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, då bröt sig solen bana
nedåt, genom tunga skyar,
vandrade mot vester utför,
badade alltre¾ sin gyllne
flammeskifva hälft i vattnet,
kastade kring sjö och himmel
purpurlågor, ofvan, nedan,
gjöt tillsamman i förening
aftonhimmelen och vattnet.
Och mot rosenglansen vände
svanen lugn och majestätlig
färden, klöf med snöhvit kräfva
purpurstänkta vestervågor,
seglade med lyftadt hufvud
hän mot solen och begynte
sjunga, klara, ljufva toner,
segerglada jubeltoner,
sjöng och gled mot fjerran, tills han
sammansmälte som en liten
ljuspunkt i det stora eldhaf.
Men i kojans dörr stod gamle
eremiten, stod med lyftad
hand och lyddes till de rena,
underbara, aldrig hörda
toner; och då nu de sista
dogo bort i fjerran luften,
böjde han sitt hufvud stilla,
torkade en tår och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
